Lillebror Julian

Julian är på språng HELA tiden. Kan inte sitta stilla mer än ett par sekunder åt gången, han vill att det ska hända saker konstant. Sitta i knät och gosa går bara om han känner sig sjuk och hängig. Foton blir bara sudd för han är så rörlig.

När han ska äta måste han bli distraherad med en leksak eller nåt annat superintressant så att han äter på automatik, annars åker allt ut igen med ett enda stort pruttljud. Att han nu inser att vi andra äter med bestick gör inte matstunden mer kontrollerad. Han vill också ha något att äta med, men det går ju sådär. Det blir bara ännu svårare att få i honom av plockmaten och det blir gegg och mat fulla golvet.

 

Mitt tålamod med matsöl är visserligen lite större nu än det var när Jacklin var pyttis, men Julian får inte sitta någon längre stund med bestickträningen. Det får vara hur utvecklande det vill, jag vill ha struktur och rutin på saker, så det slutar oftast med att jag sitter där och viftar med en bil/visp/dingelleksak och vevar i gossen slätmixad burkmat, som är det enda han äter nu. Tänder på G tror jag...

 

Idag har vi Jacklin hemma som underhåller oss också. Hon är feberfri och pigg, men i helgen har hon haft både hög feber och ont i båda öronen. Hon har aldrig haft öroninflammation, men efter förra förkylningen som var helt kopiöst jobbig så kommer öronvärk inte som någon större överraskning.