Lillebror Julian

 

   

 

  

 

  

 

Det tog sin lilla tid att komma in i lunken med att vara själv hemma med båda barnen. Vi försöker hitta på saker varje dag, men man måste ha tråkiga dagar också. Både Jacklin och Julian behöver möjligheten att gå undan och leka själv i lugn och ro ibland.

 

Även om Julian är vildare än nånsin känns det som att vi vill bromsa tiden nu. Han är i en så mysig ålder och han är glad jämt. 

Hans personlighet blir allt tydligare. Rita och måla är han noll intresserad av, däremot sitta stilla och lyssna på saga. Läsa böcker själv och sjunga. När vi sjungit klart klappar han i händerna. Älskar sina bilar, lastbilar och traktor såklart, och trivs alldeles utmärkt i Jacklins rum. Har Jacklin gått över och lagt sig i vårt rum på morgonkvisten och Julian vaknar, somnar han ganska snabbt om i sin säng och sover tills han blir väckt av en morgonpigg storasyster vid 7-tiden.

Är inte ett dugg orolig för att han inte ska fixa 18-månaderskontrollen eftersom han är en stjärna på att stapla saker. 

 

Men han är dessvärre helt orädd när vi är ute, han kommer garanterat bli en sån där unge som ränner rakt ut i vägen och kastar sig med huvudet först in i farligheter.

 

Jacklin. Älskade goa fina stortjejen. Har kommit underfund med att den här 3-årsåldern är en fas där barnet inte kan få ihop det. Benen är för långa, likaså armarna. Hon tappar saker och balansen. Tappar hjärnan och kan inte kontrollera sina utbrott, tankar och funderingar. Det är viktigt att inte säga "Tappa inte det där nu", "Akta du ramlar", utan istället säga "Håll i tallriken/glaset ordentligt" och "Sätt dig ner på stolen". Annars är det som att be om olyckor.

 

Vissa dagar vaknar hon på ett strålande kärleksfullt humör och gör hjärtan med händerna och säger "Det betyder att jag älskar dig" och säger "Min bästa mamma. Världens bästa mamma".

När hon viskar i mitt öra: "Jag älskar dig jättejättemycket" då värker det i hjärtat på det allra ljuvligaste sätt.

 

Idag fyller Jacklins kompis Stella 3 år, och vi var bjudna på ett minikalas/badplatspartaj. Efter Julians middagsvila drog vi iväg och vi fick smaka på Edits hemmagjorda ormtårta med lakritsgodis och grön marsipan. Julian åt mest tårta av oss allihop tror jag. Efter tårtan smorde vi in oss med SPF 50 och drog på oss badblöja/baddräkt. Barnen alltså.

En liten bit därifrån fanns det en plaskpool som funkar utmärkt som vattenhål för utbrända föräldrar. Det jag inte räknat med var att vi hade alldeles för lite traktorer/lastbilar och bilar med oss för att Julian skulle vara nöjd. Tack snälla Edit för påsen med majskrokar som avledde hans uppmärksamhet från grannens leksaker!

 

Julian plumsade i vattnet först, Jacklin och Stella var inte långt efter.

Tjejerna lekte hur bra som helst, och Julian hade fullt sjå med att slita sig ur mitt grepp. Jag släppte honom i ett par sekunder för att kolla om han verkligen kunde hålla sig på benen i det rätt så djupa vattnet. Plums så var hela ungen under vattnet. Efter den kallsupen höll han mig lydigt i handen.

Han hittade ett övergivet traktorflak i plast i det guppande vattnet och lyckan var gjord! Äntligen lugnade han ner sig.

 

 Jacklin drog i sig en kallsup hon med, men det gick bra.

 

Efter badet blev det glass! 

 

På vägen hem efter allt kalasande och badande stannade Jacklin mig och sa: Mamma, krama mig!

Mitt i kramen viskade hon till mig: Tack för idag.