Sista kapitlet
År 2013 har varit en riktig berg-och-dal-bana. Härliga saker som hänt, lite mindre härliga saker, och riktigt fruktansvärda.
I dagsläget är det inte lika magvärkande som sist jag skrev. Vi har fått besked om att vi får bo kvar i lite mer än ett år till, så nytt boende och lån är något vi inte behöver lägga speciellt mycket energi på just nu. När man talar om wake-up-call är det nog det här man menar. Vi vet vad vi behöver göra och vi har fått lite extra tid på oss att göra det. En härlig sak.
Förskolan går jättebra för båda barnen. Verkligen toppenbra! Jacklin har kompisar som vill komma och hälsa på hos oss och Julian älskar all uppmärksamhet han får från de lite större barnen.
Gick bakåt lite i tiden i Jackiebloggen för att se om Julians nuvarnande beteende var något som vi fick dras med när Jacklin var i samma ålder, och javisst var det samma visa då. Det värsta har gått över, och nu ploppar det ut massa olika ord ur hans mun. Eller vad sägs om: DULLI MAU (gullig mau/katt), ETT TÅG, IE TATT (ingen/inte katt). Utvecklingssprång är en lite mindre härlig sak, men det ger så fin utdelning efteråt!
Det går fort nu. Livet rinner oss mellan fingrarna och vi har fullt upp med att uppleva det.
