För ett ögonblick sedan

 
Vi var ju upp till Hälsingland över midsommar! Jag och barnen stannade uppe i ganska exakt en vecka medan pappan for hem på söndagen eftersom han skulle jobba på måndagen. Japp, det innebar en avslutande tågresa hem till Stockholm själv med de båda huliganerna, men jag hade huvudet med mig när jag bokade biljetterna så det blev en morgonresa för att slippa alltför mycket gnäll och stim. 
 
Midsommarafton blev så härlig som jag hoppats på. Grillat, jordgubbstårta och midsommarstång hos mormor och morfar. Alla mina syskon med familjer var där, förutom moster Katarina som uppehöll sig hos sin fästman på västkusten. 
Vi plockade blommor och klädde midsommarstången, spelade kubb, pappan höll koll på sprallkillen Julian som tog sats och sprang iväg åt alla håll precis hela tiden. Och det var solsken, inget regn! Det var ljuvligt!
 
  
  
  
 
Vi hann såklart med mer, bl.a. fyllde kusin Joel år och hade kalas, moster Susanne och hennes familj fick låna Jacklin ett dygn. Hon fick följa med på Nore och bada och stortrivdes med miljöombytet. Vi var till Folkparken och Hembygdsgården. Lustigt att Hembygdsgårdens gräsmatta inbjöd till mer lek och bus än Folkparkens nya lekanläggning.
 
 
 
 
 
  
 
 
Vi sov hos farfar varje natt, men inte såg han så mycket av oss, för vi var iväg på aktiviteter varenda kväll utom en. Skönt för trötta farfaröron kan tänkas.
 

Häppy bösdej!

Idag fyller Jacklins kompis Stella 3 år, och vi var bjudna på ett minikalas/badplatspartaj. Efter Julians middagsvila drog vi iväg och vi fick smaka på Edits hemmagjorda ormtårta med lakritsgodis och grön marsipan. Julian åt mest tårta av oss allihop tror jag. Efter tårtan smorde vi in oss med SPF 50 och drog på oss badblöja/baddräkt. Barnen alltså.
En liten bit därifrån fanns det en plaskpool som funkar utmärkt som vattenhål för utbrända föräldrar. Det jag inte räknat med var att vi hade alldeles för lite traktorer/lastbilar och bilar med oss för att Julian skulle vara nöjd. Tack snälla Edit för påsen med majskrokar som avledde hans uppmärksamhet från grannens leksaker!
 
Julian plumsade i vattnet först, Jacklin och Stella var inte långt efter.
Tjejerna lekte hur bra som helst, och Julian hade fullt sjå med att slita sig ur mitt grepp. Jag släppte honom i ett par sekunder för att kolla om han verkligen kunde hålla sig på benen i det rätt så djupa vattnet. Plums så var hela ungen under vattnet. Efter den kallsupen höll han mig lydigt i handen.
Han hittade ett övergivet traktorflak i plast i det guppande vattnet och lyckan var gjord! Äntligen lugnade han ner sig.
 
 Jacklin drog i sig en kallsup hon med, men det gick bra.
 
Efter badet blev det glass! 
 
På vägen hem efter allt kalasande och badande stannade Jacklin mig och sa: Mamma, krama mig!
Mitt i kramen viskade hon till mig: Tack för idag.
 
 
      
 

Mors dag

Sovmorgon, kaffebryggen full, glada barn (nåja), kärleksfull sambo som såg till att jag slapp hushållssysslor. Så han skötte tvätten, lekte med barnen, fixade middag, smällde till med dammsugning och golvmoppning och avslutade dagen med att rensa handfatet i badrummet. Vilken karl! 
Jacklin ropade "Hurra för mamma! Grattis på mors dag!" och tillsammans med Julian ritade hon en teckning av mig till mig. Slående likt! 
 
 

Julian 1 år!

Julian fyller 1 år idag!
Jag och Jacklin gick in och sjöng "Ja må han leva" i morse och väckte egentligen bara pappan för Julian var redan vaken och satt upp i sin säng när vi klev in. Pappan hade tagit natten med Julian, näsdroppar och omnattning i evigheters evigheter. Vaccination och förkylning är inte att leka med.
 
Paket fick han direkt på morgonen förstås. Bland annat en stor lastbil som genast blev hans favorit. Jacklin fick lite presenter hon med, så det inte skulle bli gnäll för att det var orättvist att bara han skulle få presenter.
 
Lastbilen
 
 
Tar sig ett smakprov på en av Jacklins plastfiskar
 
 

Åka rutschkana!

På helgerna brukar vi passa på att besöka nån lekpark så barnen, främst Jacklin, får leka och springa av sig. De senaste dagarna har solen varit framme, så även i helgen. Vi besökte Tornparken där det finns grejer att leka med även på vintern. Jacklin gungade i gungorna, klättrade i skeppskojan, hängde i ringar, klättrade i rep, gungade gungbräda och åkta rutschkana. Julian fick också gunga lite och åka rutschkana. Det killade i hans lilla mage när han susade nerför kanan, det märktes tydligt!
Vad det är härligt att Julian blivit såpass stor att han kan vara Jacklins lekkompis, och ännu härligare är det att det kommer bli ännu mer av den varan ju närmare sommaren vi kommer!
 
 
 

Bara Anna-Karin och Janne

Vilken helg vi har varit med om!
I fredags kom barnens moster Susanne och kusin Joel på besök. Jag och barnen åkte in till centralen och mötte dem vid tåget. Det var ett kärt återseende för vi har inte setts sedan i julas.
Lek, stim, härj, och så var det lördag. På lördagen var det bestämt att jag och pappan skulle ta in på hotell och sova borta en natt medans Susanne och Joel passade barnen. 
Nervösknip i magen, en och annan dåligt-samvete-tår och tafatthet när vi plötsligt var bara Anna-Karin och Janne. Bara vi. Inga barn.
 
Vi hade bokat in oss på Radisson Blu Strand Hotell, vid Nybrokajen. Ett superiorrum med utsikt över hamnen. Efter en varsin french hotdog och coca cola checkade vi in, närapå prick 14.00. 
Vi fick veta att rummet hade blivit uppgraderat till en svit. Tackar tackar ja!
 
Och vilket rum sen! En gigantisk dubbelsäng med ett helt berg av kuddar. Vardagsrum med soffa och skrivbord och sånt. Platt-teve i både sovrummet och vardagsrummet. Superfin utsikt över vattnet. Badrum med golvvärme och badkar.
 
Kvällsutsikten från vårt rum
 
 
Det första vi gjorde var att öppna en flaska bubbel och hoppade i plurret. Badkaret alltså. 
 
Efter att ha softat i den supermjuka och fluffiga sängen en bra stund, tittat på Christer Sandelin på tv, sippat på vin och ätit geléhallon som var vår VIP-gåva...
 
*ryck i dörrn*
*knack knack*
 
Va!?
 
*AK iklädd morgonrock öppnar dörrn medans JO ligger kvar i badkaret*
 
Är det fru Hedman? Vi vill önska dig välkommen till Radisson och .... yada-yada-yada 
Här är vår VIP-gåva till dig. Förlåt att jag störde.
 
*räcker över en bricka med en flaska kolsyrat vatten, två glas, och två påsar geléhallon*
 
Haha!
 
...gjorde vi oss i ordning för att inmundiga middag på Fridays.
 
Förrätt - Chili och limeindränkta svingoda chickenwings.
Varmrätt - Burgare såklart.
Efterrätt - Glassdrinkar.
 
Mätt var bara förnamnet! En promenad gjorde gott, vi satte oss vid en bänk vid hamnen mittemot hotellet och försökte räkna ut vilket som var vårat rum och hittade det till slut. Fjärde våningen, i torndelen, tre upplysta fönster. Precis under den fläskiga balkongen.
 
 
Vi somnade runt 21. Trötta småbarnsföräldrar va? Men inte kunde jag sova bra för det. Kuddarna var för mjuka, täcket för varmt. Madrassen var för mjuk. Andra gäster hördes. Jag kunde bara inte slappna av! Jag tittade på klockan flera gånger och tänkte: Undrar om Julian är vaken nu. Hoppas Jacklin sover gott.
 
Hotellfrukosten var efterlängtad och supergod! Men när jag befann mig på den sidan dygnet då jag skulle åka hem till mina fina barn igen kände jag bara ett stort hål i magen och jag visste att det inte skulle fyllas förrän jag var hemma igen. Mentalt var jag redan halvvägs hemma. Efter en promenad i Kungsträdgården och lite snabb shopping åkte vi därför hemåt och möttes i dörren av...
 
...total tystnad. De var ute någonstans, så vi pysslade på med packningen och disk, men till slut kom de hem igen. 
 
KRAMKALAS!!
 
Härligt att få komma bort lite och känna distans till allting. Jag och Janne är inte direkt bortskämda med ensamtid med varann, och jag ångrar inte en sekund att vi åkte iväg, men jag trivs nog bäst hemma ändå. Hönsmamman.
 

Ja må hon leva!

Morgonen den 8:e feb. Jag och Julian var uppe och morgonstökade i vardagsrummet. Jacklin hade smugit sig in i vårt rum på morgonkvisten och sov djupt i den stora sängen, trots att pappan hade gått över till henne och nattat om och fortfarande låg kvar där och sov. För ovanlighetens skull fortsatte den lättväckta tjejen sova fastän jag och Julian klivit upp, perfekt! Att väcka födelsedagsbarnet med skönsång är ju hela grejen med att fylla år!
 
Ja må hon leva och paketöppning i sängen. Men sedan blev det en segdragen dag med trötta föräldrar och trötta barn. Den här förkylningen/influensan har slagit hårt på oss. Men glasstårta med ljus blev det i alla fall! Och god mat. Och massa pyssel, lek och kramar.
 
Riktigt kalas hölls idag. Mormor, morfar och moster Nina kom och vi festade på smörgåstårta, prinsesstårta, bullar och kakor. Nersköljt med Champis och Festis.
Paket, lek, bus, skratt, kramar och oändlig kärlek.
 
Nu är vi trötta igen, men glada!
 
Tänk att hon blivit 3 år, vår gotjej.
 
 

Pepparkaksbak 2012

I fredags ställde vi till med pepparkaksbak här hemma, Redan vid halv nio på morgonen knöt vi sjaletterna kring våra huvuden, jag, Jacklin och Julian. Julian fick sitta i matstolen och leka med sina leksaker och titta på hur vi bakade. Det var inte speciellt lätt för Jacklin att förstå att degen skulle kavlas ut platt och tunnt och sedan att figurerna skulle stansas ut. Trots att hon tappade intresset rätt fort och till slut satt och slickade i sig mjöl så lyckades hon få ihop några fina figurer och så en knapp timme senare hade vi bakat upp all deg och fått ihop till tre plåtar.
Men nästa gång vi bakar nåt får det nog bli lussebullar, det är ju lätt som en plätt! Till och med för en så liten tjej som Jacklin. Och då kan Julian få smaka på russin.
 

Årets julgran

Idag är det 1:a advent och det första ljuset har fått brinna en liten stund nu på morgonen.
Igår plockades julgranen fram och pyntades fint. Den finaste pyntningen vi haft någonsin tror jag.
När granen drogs ut ur kartongen fick Julian spunk och blev jätterädd för den stora, gröna, stickiga saken och grät stora tårar fastän vi försökte ta det lite lugnt och ge honom tid att vänja sig. 
 
När han sov middag passade jag och Jacklin på att klä den med massor av belysning, glitter, "halsband" (girlang i form av silverkulor på rad) och jättemycket julgranskulor. Och toppstjärna förstås. Så när Julian vaknade igen blinkade lamporna och det glittrade om hela den Disneyfilmsliknande granen. I hans ögon måste den ha sett ut som en gigantisk blinkande leksak.
Försiktigt kröp han fram och pillade lite på en röd glittrig julgranskula och inspekterade ljusslingan som låg på golvet. Men respekt för granen, det har han, han litar väl inte riktigt på att den bara är till fint utan är stor och otäck där under allt pynt och bara väntar på att hoppa fram och äta upp honom. Jacklin däremot är stormförtjust i granen.
 
Vi får väl se hur många dagar den får stå orörd. Jacklin är bra sugen på att slita ut glittret och pynta sitt eget huvud med det, och Julian kommer väl så småningom samla mod till sig och ge julgranen en omgång. Åtminstone kolla om den tål att klättras på.
 

Slut på tågresor själv med barnen

 
Elisabet-dagen idag. Både jag, Jacklin och barnens mormor har namnsdag idag. Grattis till oss!
 
Idag har jag och barnen varit hemma och bara njutit av att vara just hemma. I går kom vi hem efter lite drygt en vecka i Hälsingland. Tågresan upp var en något traumatisk upplevelse. Är det någon gång i livet som jag önskat att jag kunnat klona mig så var det då. Tack och lov är Jacklin så stor och mogen till sättet att hon fixade att sitta bredvid en främmande tjej nästan hela vägen galant. Julian är en hoppa-studsa-och-skruva-på-sig-helst-ner-till-golvet-å-krypa-kille just nu. Och vem kan lugnt somna i mammas famn som vanligt med en massa stickande lampor i ögonen och folk som babblar? Två sömnpass på 10 minuter vardera blev det, inte mycket alls för en kille som brukar sova 1-2 timmar per pass.
 
Vi kom i alla fall fram i ett stycke, och ja, det hade kunnat vara värre, men resan tillbaka hem till Stockholm en vecka senare gruvade jag mig för redan innan vi var framme i Ljusdal. En sak är då säker, det kommer dröja LÄNGE innan jag sätter mig på ett tåg uppöver igen när jag är själv med båda barnen.
 
En sån tur att barnen har världens bästa farfar! Han skjutsade oss hela vägen hem för att jag skulle slippa tågresan! Åka bil gick hur bra som helst, Julian sov i princip hela vägen och Jacklin är numera min stora idol. Inte en enda gång somnade hon och lekte på väldigt bra med sina grejer som hon hade med sig i sin rygga. Och var vid gott mod hela vägen. Själv höll jag till exempel på att storkna av tristess flera gånger.
 
Nästa gång vi tuffar hemåt urskogarna blir till jul och då åker vi allihopa, thank god.
 
Bilder från bilresan
 
 
  
 
 
Fler bilder från Hälsinglandsvistelsen
 
 

Moster Katarina och Jacklin på promenad. Frusna vattenpölar är sköj!
 

Mormormys.
 

Snöhög bakom moster Susannes hus. Det kanske är på väg att bli vinter snart ändå.
 
 

Julian har fått upp farten ordentligt i krypandet. Farfars blomma levde farligt ett par gånger och är numera några blad fattigare.
 
Lika förtjust i alla slags sladdar och kablar som far sin. Busunge.
 
 

Farsdag

Idag firades pappans tredje farsdag. Den första farsdagen hade jag pysslat ihop en skattkarta med ett krypterat meddelande och utplacerade skatter med klatschiga motiveringar. Ett pyssel som krävde sin lilla tid alltså. Anledningen till skattkartan var att jag och Jacklin var bortresta just den dagen och pappan skulle få fira sin allra första farsdag helt ensam. Vilken tur att hela idén och presenterna uppskattades såpass att vår frånvaro förläts. 
Året därpå vet jag faktiskt inte hur det blev. Jag kan tänka mig att dagen glömdes bort i alla gravidhormonvallningar och nyligen-inskolad-på-dagis-förkylningar. 
 
Årets farsdag blev något utöver det vanliga, Jacklin gjorde nämligen sitt eget Grattiskort med både hjärta på framsidan och GRATTIS skrivet inuti. 
 
 
 

Mamman på 50-årsfest med hotellövernattning

I helgen var jag på 50-årsfest. Barnen stannade hemma med pappan, det var bäst så. Jubilaren bor i Södertälje och dit är det en bit att åka, och med ombyggnationerna eller vad det är så skulle det bli så många byten och lång restid. Synkar dåligt med småbarn tyckte vi. 
 
Jag åkte alltså själv och hade väldigt kul. Var förstås lite besviken över att jag inte hade barnen med mig så att alla fick träffa dem, men samtidigt så har inte småbarn på fest att göra enligt mig. Speciellt inte när det är alkohol med i bilden.
 
Närmare 00-slaget sa vi hej då till kalaset och traskade till hotellet för att sova. Och kunde jag sova då? Nej. Vred och vände på mig hela natten som det kändes. Hade sagt till syster Katarina att om hon fick för sig att vakna vid 7 så fick hon absolut inte peta på mig för att kolla om jag var vaken. 8.15 satt jag själv och chattade med pappan och Katarina var den som sov. Kanske inte helt oväntat. Hotellfrukosten var fantastisk, och att sitta och äta frukost tillsammans med lillasyster, mamma och pappa var hur kul som helst.
 
Det var planerat att mamma och pappa skulle komma och hälsa på en sväng hemma hos oss innan de åkte vidare mot Järvsö, och eftersom Yvonne och min farmor åkte i samma bil hängde de också med. Själv åkte jag med Katarina. Susanne, Tomas och Joel, som sovit på ett annat hotell, var redan här när vi kom. Jacklin hade väldigt skoj med släktingarna och blev lite ledsen när de plötsligt skulle åka allihop på en gång. 
 
Men snart ses vi igen! Den 12:e nov åker jag och barnen upp till Hälsingland! Då kanske det är snö ute, och Julian har garanterat börjat krypa! Förhoppningsvis...för i dagsläget står han nästan hela tiden på alla fyra, i krypställning, och gungar fram och tillbaka. Ibland gungar han till knäna så att de knuffas framåt, och han börjar förstå att på så sätt kommer han närmare leksaken som han så gärna vill ha med inte når.

Sommar 2012 i bilder

Nu måste vi väl alla vara överens om att sommaren är över. Igår var det till exempel dags för Jacklin att ha sin nya höstjacka på sig, för det spöregnade och var ruggigt väder ute, åtminstone fram tills solen kröp fram igen.
Så även om det var ett tag sedan jag lovade lägga upp bilder från semestern uppe i Hälsingland (vart tar tiden vägen?) så är det väl egentligen inte legitimt att summera sommaren 2012 förrän nu när hösten är på intåg.
 
Okej, here we go.
 
Mamman, pappan och de ljuvliga barna Jacklin och Julian tog i vanlig ordning tåget upp till Ljusdal för att tillbringa semestern där, dvs. HELA JULI MÅNAD! Yikes, så länge har vi aldrig varit uppe i ett svep tror jag. För Julians del var det andra gången han åkte upp dit.
 
 
Julian var ett mycket behagligt sällskap, sov nästan hela resan. Jacklin, som är en van tågresenär, spexar.
 
 
Första veckan var det hett! Riktig sommarvärme. Läge för mjukglass på "Brollans grill" i Ljusdal och vi köpte solglasögon till oss allihopa. Inte till Julian då i och för sig. Pappan tillbringade dagarna tröjlös och fick sig en rejäl bränna på farfarns balkong. Mycket lekparkshäng blev det dessa dagar också, men bilder från det finns inte. Värme är inte lika med aktiv med kameran tyvärr. Pust!
 
En del mornar fick jag och Jacklin helt för oss själva medans grabbarna sov, då passade vi på att sminka varandra.
 
Uppe hos Susanne, Tomas och Joel var utomhuspoolen framplockad och fylld. Vattnet var inte så jättevarmt, men när Tojje, Stephanie, Benjamin och Brandon också kom på besök och Benjamin och Joel bestämde sig för att bada så hakade Jacklin på. Själv var jag inne och matade Julian. Precis då bestämdes det också att projekt "blöjfri Jacklin" skulle inledas.
 
 
Den här semestern skulle innehålla mer än avslappning. Pappan äger nämligen en hel del skog som for illa i stormen Dagmar och en del nedfallna träd skulle tas omhand. Det betydde att mamman hade båda barnen själv lite mer än önskvärt och då fick det bli kojbyggning för att underhålla barna.
 
...och Julian, han sov.
 
 
Ute i Vik finns blåbärsskogen alldeles runt hörnet. Julian sattes i bärselen på pappan och så gav vi oss iväg...
 
 
Mamman är absolut ingen skogsmänniska och är sjukligt rädd för björnar, så när det kom ett parti med nedfallna träd och det därmed blev lite trixigt att ta sig fram så drog sig mamman ur och ville gå tillbaka, utan några blåbär. Till och med pappan tyckte att det var lite väl, men främst för att han hade en bäbis fram på bröstet.
 
 
Mormor och morfar bjöd med oss på en tur till jaktstugan Ukraina uppe i Harsaskogarna. 
 
Mammans farfar (Sven Andersson) var med vid bygget av stugan. Det är den tredje mannen från vänster.
 
Morfar grillade korv i grilljärn.
 
   
Svedbovallen nästa. Där fick Jacklin klappa getter, se kalvar, trampa i getbajs och mata hönor med gräs. Vi fikade lite också.
 
 
Vad Julian gjorde? Jo, han sov...
 
 
Det var marknad i Gamla Stan i Ljusdal. Jacklin fick åka karusell för första gången, vilken lycka!
 
 
Jacklin har fått ett väldigt intresse för smink och ser inga problem med att använda Singoallakakornas syltfyllning som läppstift.
 
 
Kors i taket! Hon somnade i soffan! 
 
 
Uppe i Störsbäcken. Pappan och farfarn var ute i skogen och röjde upp medans mamman och barnen röjde på gårn.
 
 
Trän.
 
 
Släpade ut lapptäcket så vi kunde ligga på gräsmattan och njuta av solen och värmen. Men det var för varmt, blåste en hel del och barnen bajsade och grinade ikapp. I ungefär två minuter höll de god min, och Julian var för en gångs skull vaken! Kodakmoment!
 
4 veckor går fort, och vips var det dags att packa väskan och fara hemåt igen.
 
Läser tidningen som en stor tjej.
 
 
Sover...såklart. 
 
Efter 2 veckor packades väskan igen. Farfarn hade varit ner och hälsat på oss och vi hängde med honom i bilen upp till Hälsingland igen. Vi blev uppe i nästan en vecka, mamman och barnen. Pappan stannade i Stockholm för han skulle jobba.
 
 
Jacklin har äntligen gjort ett armband till mamman!
 
 
Väntar på bussen till mormor och morfar.
 
 
Morfar fick prova mata Julian.
 
 
Blåbärspaj vaniljvisp, mums!
 
 
Eftersom jag gjorde det stora misstaget att lämna vagnen kvar hemma i Stockholm var jag tvungen att köpa en vagn så vi kunde ta oss någonstans lite lättare. Fyndade en fin sulky som fick toppbetyg från lillen. Se så gott han sover.
 
 
Moster "Nina" med gröna ärten i knät.
 
  
Sötaste lille dreggelkusen.
 
Min favorittjej på tåget tillbaka till pappa i Stockholm som hon längtat efter så mycket. 2 minuter efter att tåget lämnat perrongen i Ljusdal sa Jacklin: Åh, nu är vi snart framme! Ja, det går inte att klaga på hennes positiva inställning! 
 
 

Sommar 2012

Sammanfattning av Jacklins sommar: Ridit på en häst, klappat getter, åkt karusell, ätit jättemycket glass och jordgubbar, börjat sluta med blöja på dagtid med varierat resultat, bränt sig på brännässlor, fått skrubbsår, plockat blåbär, grillat korv i skogen, spontansomnat i soffan, badat på Badhuset i Färila, sminkat sig själv och mamman med ögonskugga, lärt sig säga Jacklin, hittat på en egen sång ("jag hade en mus i handen, och den hoppade iväg"), lyssnat förundrat på åskans muller, badat i moster Susannes pool, åkt rutschkana själv, lekt i lekparker, jagat flugor, bakat muffins med moster Susanne, klappat en katt, kramats och pussats, gnällt, snubblat, börjat prata långa meningar, badat på Nore, skrattat åt en hydraulisk vedklyv, blivit skrämd av en motorsåg, plockat hallon och smultron, åkt tåg, badat badkar, pyjamasparty och övernattning i husvagn i Sannäs med moster Susanne, träffat massa släktingar, skallat pappa så han fick fläskläpp.

Sammanfattning av Julians sommar: Sovit, ätit, kräkts, lärt sig skratta, tränat på att stå upp, fått myggbett, vuxit jättemycket, jollrat, vänt sig om från mage till rygg ett antal gånger, dreglat, gnällt, varit jättejätteglad, varit jättejätteledsen, vaggats i famnen, badat badkar, lekt med "getingen", tuttat på sina fingrar och nappen, vuxit ur mjukliften och därmed liggdelen på vagnen, så nu blir det ändring till två sittdelar ist. Träffat massa släktingar, upptäckt händerna, tränat på att vända sig från rygg till mage, lärt sig lyfta på nacken jättebra, pussats, greppat pappas näsa.
 
Bilder kommer i nästa inlägg...

Med Jacklin och Julian till Hälsingland

Jag och barnen tog tåget upp till Hälsingland den 1 juni. Att resa själv med två barn kan vara något av en pärs. Om det ena barnet dessutom är en gnutta trotsig och det andra ett spädbarn som vill bäras och äta hela tiden så snackar vi svettig mammapanna. Men resan upp gick faktiskt riktigt bra, trots att det första Julian gjorde var att lägga en jättekräka rätt ner i min urringning 2 minuter före avgång. Men jag kanske får skylla mig själv när jag sätter honom i bärselen nästan direkt efter att han ätit. Han höll sig relativt lugn hela vägen, och Jacklin hade packat sin egen rygga med leksaker och fika att ha på tåget. Mutor i form av drickyoghurt, frukt, russin, festis och macka gjorde resan uthärdlig.

Vi bodde hos moster med familj i två nätter, sedan hos mormor och morfar i tre nätter där även den andra mostern bor för tillfället. Sedan kom pappan upp på nationaldagen och då flyttade vi hem till farfar. En hel del farande och så men inte alls så jobbigt som det brukar bli när man ska pussla ihop alla besök hos än den ena, än den andra. Det hela flöt på mycket smidigt.
Däremot fick jag en smärre mentalkrasch på lördagen då det blev himla stimmigt med folk som kom och gick, och hundar som skällde. Jag var trött och det sög musten ur mig att ha två barn att hålla koll på samtidigt som jag skulle vara social och trevlig. Att jag sovit dåligt och varit vaken sedan 03-snåret nångång i ett gäng dagar gjorde säkert sitt till. Julian påverkades nog av mitt humör för han var (som jag upplevde det) mer gnällig och klängig än vanligt. Och ville äta hela tiden, och kräkas. Fast undrar jag om det egentligen var 8-veckorssprånget som startade då för han är fortfarande gnällig och klängig och strular lite med maten.

Kände i alla fall en stor lättnad när pappan kom upp på onsdagen och familjen blev fulltalig igen. 5 dagar själv med barnen tär på en!

Julian växer så det knakar, snart har han vuxit ur strl 62! Ska bli riktigt spännande på torsdag då det är dags för det första läkarbesöket på BVC. Jag gissar att han väger närmare 6 kg, men jag kanske är helt ute och cyklar.

Bilder från Hälsingebesöket

Jacklin fullt sysselsatt med att sortera russin på tåget.

Hemma hos moster hittade hon kusin Joels keps och var tvungen att prova den, kanske lite stor.

Kramgoa Julian som bara vill vara i mammas famn.

Jag och Jacklin tog en promenad när det väl sprack upp och blev soligt efter flera dagars skitväder. Liljekonvaljerna hade slagit ut och vi plockade en bukett till mormor.

Doftade fantastiskt av sommar!

Smygtog en bild på Julian när han sov. Jag får verkligen hejda mig från att trycka in min näsa i de bulliga kinderna och snusa på min tjocka bäbis när han ligger och sover så här.


Ensam hemma

Helt plötsligt blev jag ensam hemma! 

Jacklin är på förskolan och pappan tog med sig Julian i vagnen för att gå en sväng med återvinningsgrejer och lufta sig i det fina vädret. Jag förstår honom, när solen strålar så vackert som den gör idag bara måste man ut. Men själv har jag en lite dålig dag känns det som. Sitter gärna inne och häckar med min stora mugg kaffe nu när jag fick kvalitetstid med mig själv. Fick lite friskluft i morse när jag tog med båda barnen till BVC för vägning och gick med Jacklin på förskolan. 

Jodå, han har gått upp, 4.400 g väger han nu lillen. Precis lagom. Han äter med ganska exakt 3 timmars mellanrum och sover massor. Jag tror inte han är vaken mer än 3 timmar per dygn och har varit likadan sedan han föddes. Jag kan inte minnas att Jacklin var så här sömnig av sig, åtminstone inte så här länge. 

Nu är mitt kaffe uppdrucket. Jag tittar på klockan och räknar ut att det är ungefär 2,5 timme sedan Julian åt sist och då fick han inte i sig så mycket. Han borde vara hungrig nu, men pappan var så klok att han tog med sig en flaska just in case. Åh, jag kan inte låta bli att längta hem dem redan! Och Jacklin också! Min lilla dam som är så arg på mig nuförtiden.

Valborg

Igår var det Valborg, en hektisk och fulltecknad dag. Pappan jobbade så jag fick smygstarta morgonrejset med två barn ensam. Gick väldigt bra, Jacklin lämnades på förskolan vid 9 och sedan gick jag och Julian på en långpromenad i morgonsolen. 
Läkarbesök och samtal med terapeut varvades med amningar och blöjbyten. Hade tur som fått de tiderna jag fått, tajmades hur bra som helst med Julians mat- och sovklocka.

Kan härmed titulera mig pillerknaprare, så nu ska vi mota bort mörkret! Och samtalet med terapeuten var väldigt givande. Skönt att veta att det kommer vända snart, känner av en viss placeboeffekt redan.

Med hela lilla familjen samlad käkade vi kyckling- och grönsaksspett till middag och sedan klädde vi på oss för att åka till Vasaparken. Det skulle eldas majbrasa där och det finns helt grymt mycket gungor och sånt för barnen att underhålla sig med. Min vän Edit och hennes familj hakade på. Kände mig dock rätt mör och amningströg, det blev så påtagligt när jag knappt kunde föra en konversation utan att vandra iväg med blicken och tanken. Det var ändå skönt att komma ut och Jacklin hade väldigt kul, det är det som är huvudsaken. Julian låg i vagnen och sov gott ända tills vi kom hem igen.

Att bege sig ut bland folk på kvällen med en 12-dagars bäbis och en trotsig och övertrött 2-åring när man vanligtvis skulle ha gått och lagt sig kändes som en jätteprestation. Jag tror det tog runt en vecka innan vi överhuvudtaget vågade oss på att testa barnvagnen för första gången med Jacklin. Julian är redan en barnvagsfantast.

Nu sitter vi i soffan, jag och mina barn. Vi har ätit frukost tillsammans och tittat på barnprogram. Jacklin har hjälpt mig med blöjbyte på Julian, och är alltid redo att leta upp nappen när han är ledsen. Hon är så duktig.

RSS 2.0