Lillebror Julian

Sista dagen på förskolan idag, sen är det 10 veckors sommarlov! Nästa gång barnen ska dit är det mitten av augusti. Japp, då ska Julian skolas in också. Så spännande! Så nervöst! 

 

Vi hade inte kunnat välja bättre dag för avslutning, för det är Vårmarknad på förskolan idag! Fikaförsäljning, ballonger, fiskdamm, lek, stoj, barn och föräldrar och syskon. Nästan som att Jacklin får en helt egen avslutning som när man går i skolan, hela skolan firar av henne och önskar henne trevlig sommar. Jodå, vi kan låtsas att det är så. Än så länge skiner solen och det är varmt ute, hoppas det håller i sig resten av dagen. Det börjar inte förrän kl 15, tanken är att Julian ska få härja av sig när vi ändå är där.

 

För att summera året som gått har Jacklin växt jättemycket som person sedan hon började på stora avdelningen. Därmed har hon också fått en vilja av stål. Försök få henne att klä på sig kläder som inte är rosa eller inte har kjol! Hon har mycket starka åsikter om allt, och det märks att hon påverkas av de äldre tjejerna på förskolan. "Hon säger så!", "Hon får det!", "Hon säger att det inte är fint!". Kanske därifrån allt rosa och lull-lull kommer ifrån också, även om det redan fanns när hon gick på den lilla avdelningen...

 

Hon säger att det ska bli skönt med sommarlov, men hon kommer nog att sakna sin bästa kompis Delicia.

 

Det tidigarelagda utvecklingssamtalet senarelades pga sjukdom, men imorse blev det så äntligen dags!

 

Sammanfattningsvis är Jacklin en stor 3-åring som har stort ordförråd, har mycket god ordförståelse och är en snäll tjej med skinn på näsan. Det där med skinn på näsan kan väl räknas som "en bestämd liten dam" fast med andra ord. Precis vad vi väntade oss att höra alltså! Japp, vi. Både pappan och jag och Julian gick på mötet. Guldstjärna för engagerade föräldrar! 

 

Jacklin har också kommit in i gruppen mer, tar plats. Hon är saknad när hon är borta, dvs hemma.

 

Fröken hade haft en intervju med Jacklin och så här gick det:

 

Vad heter du? - Jacklin Elisabet

 

Beskriv din familj - Pappa, Julis, mamma och jag

 

Hur tycker du att en bra kompis ska vara? - Ingenting

 

Vad händer med maten som blir över efter att vi ätit? - Vet inte

 

Vad gör dig riktigt glad? - När mamma kommer

 

Det sista svaret gjorde att min reaktion inte lät vänta på sig, det svämmade över direkt. Min fina goa älsklingstjej <3

 

Häromdagen när jag skulle hämta Jacklin på förskolan sprang jag ihop med en av de andra barnens pappa i dörren. Han var också där för att hämta barn, plural. Deras son har nu blivit så stor att han börjat på samma avdelning som sin storasyster. Storasystern tycker jag fortfarande är en liten knatte, men nu har lillebror alltså hunnit bli 1 år redan och går för fullt och pratar en del.

Han och Julian är födda ungefär samtidigt, det skiljer 2 månader ganska precis. Jag har svårt att fatta att Julian snart är så stor att han kan börja förskolan! Han föddes ju nyss! 

Det var i alla fall ett magplask rätt in i verkligheten, grabben börjar bli stor. 

 

Idag fick vi faktiskt besked om att Julian fått plats på samma förskola som Jacklin. Efter en liten pratstund med en av förskolelärarna vid dagens hämtning fick jag veta att om det är så att vi vill ha båda barnen på samma avdelning så ska det bli så, det är lärarna själva som styr mest över vilken avdelning barnen hamnar på.

Vi tror att det skulle vara en enorm fördel för Julian att hamna på samma avdelning som Jacklin, en trygghet under inskolningen med allt det här nya som kommer. En extra trygghet som Jacklin inte hade när hon skolades in. 

 

19 augusti ska han börja. Så vi kommer att ha hela sommaren tillsammans först. Ljuvligt!

 

 

 

 

Denna konversation utspelade sig i morse när pappan gick med Jacklin till förskolan.

 

Pappan: Ska du åka rutsckana idag nu då?

Jacklin: Ja, det ska jag! Och åka så fort att det kommer näsblod! Mycket blod!

Pappan: Nääää, inte får du åka så fort.

Jacklin: Bara lite näsblod.

Nu vid 9.30 ska Jacklin på sitt allra första Halloweendisco!

Det är på förskolan och de ska poppa musik och dansa och lattja. Hon skulle klä ut sig till nåt "läskigt" som det stod på informationstavlan, men hur klär man en 2,5-åring läskigt utan att hon skrämmer slag på både sig själv och kompisarna?

Buttericks var det första jag tänkte på när jag skulle få lite inspiration till utklädnad. Toppen om det skulle finnas färdigt att köpa, men tyckte inte att jag hittade något som var tillräckligt Halloween-aktigt utan att vara skräckinjagande. Zombiedräkt med både köttslamsor, benpipor och äcklig dödskallemask är ju lite väl va? Att klä ut sig till prinsessa vore nog Jacklins högsta önskan, men det är ju inte Halloween.

 

Men så språkade jag med ena förskolefröken och hon tyckte att häxa och svart katt vore lämpligt och lagom läskigt. KATT! Men såklart!

 

Jacklin älskar att spela rollspel där vi får byta karaktärer med varann. Pappan är bäbis, jag är storasyster och Jacklin är mamma. Julian får oftast vara sig själv, eller är inte med helt enkelt. Lite utanför just de rollekarna är Jacklin gärna katt och säger med sin lenaste röst; Jag är katt! Jag har päls och tassar. 

Svart katt är ju därför klockrent! Dessutom kan man fixa den utklädnaden själv hemma och behöver inte köpa nåt. Jag klippte sönder en pälsig vante som jag bara hade en av, och gjorde öron och svans av pälsen. Öronen sydde jag fast på ett diadem. Fötterna är helt vanliga ljusgrå strumpor som jag ritat svarta streck på med markeringspenna, för att det ska se ut som tassar.

Svart tröja, svarta tights och svart glittrig klänning blir discopyntet. Och svart nagellack förstås.

 

Hon fick lite smink också, hann till och med ta en bild på det innan hon började smeta ut den rosa rosen och de ditritade morrhåren. Det tvättades bort sen efter frukost. Hon är nog lite för liten för smink. Men sötare katt har jag väl aldrig sett!

 

Nu när jag tänker efter, hur kan förskolan tycka att det är okej att en 2,5-åring sitter och klipper med en sax själv utan en vuxen som sitter bredvid men förbjuder henne att rita med tuschpenna för att hon målar naglar och fingrar med det? Får jag välja så tar jag hellre nerkluddade händer än händer som saknar en och annan fingertopp.