Lillebror Julian

Det kan bli ett väldigt tjat över hur barnen mår, vad de äter, hur de växer och utvecklas, men hur mår mamman då? Jag har slutat med min medicin (Sertralin) efter nedtrappning som doktorn sa. Det strulade med tidsbokning med doktor nummer två för själva nedtrappningen så jag tog tag i det själv. Tablett varannan dag, sedan var tredje, och till sist var fjärde dag. I nästan två månader har nedtrappningen hållit på och nu har jag alltså slutat ta tabletterna helt och hållet. Fick ett och annat besvär, utsättningssymtom heter det, som vredesutbrott till exempel, men nu har det lugnat ner sig. Nu kan jag till och med få klump i halsen av att höra en bra låt, ja till och med blir riktigt gråtmild. Att titta på gamla videoklipp från när Jacklin var bäbis sätter fart på tårkanalerna på allvar, och det betyder att jag är tillbaka till mitt gamla jag igen. Under en längre period har jag varit....mellanmjölk. Mellow. Varken glad eller ledsen. Det är tabletterna som gör det.

 

Jag mår hyffsat bra nu alltså, men jag är trött. Precis som det ska vara när man har två barn.

Nu är det spännande tider! Kanske mest för Julians del, för han får nu prova äta lite mat. Hittills har det blivit potatis, morot, majs, lite fruktpuré (päron, mango, banan, äpple) och så lite vatten ur flaska.

 

Han har absolut inga problem med konsistensen, han gapar bara efter mer och är ivrig att lära sig hur man gör för att äta ordentligt. En hel del kommer ut igen, men inte för att han inte tycker om det utan för att han inte kan helt enkelt.

 

Vad häftigt att se ett barn så otroligt matfrisk och nyfiken när vi är van vid Jacklin som alltid grimaserat åt det mesta och varit nödbedd när det gällt mat!

Har en känsla av att Julian kommer bli en riktig liten tjockis om vi inte passar oss vad vi ger honom, och hur mycket. Just nu har han blivit ledsen när vi bestämt oss för att han fått tillräckligt för att vara första gången han provat det, han kan tänka sig att trycka i sig mycket mera tydligen.

 

Men vad kul det är att se en 4-månaders bli som helt galen efter mosad majs och potatis blandat med morot och jagar skeden och sörplar i sig från både sked, händer och haklapp! 

 

Misstänker också att stödkudden i matstolen och den vita brickan kommer att bli permanent orangefläckiga efter morotsorgier av detta slag.

 

Och vips så är han tillräckligt vaken och med och stadig i kroppen att han kan sitta i ringsjalen när vi ska ut i ett snabbt ärende! Men han är ju väldigt pluttig fortfarande, visst är han? Som ett litet blåbär.

 

Nu måste vi väl alla vara överens om att sommaren är över. Igår var det till exempel dags för Jacklin att ha sin nya höstjacka på sig, för det spöregnade och var ruggigt väder ute, åtminstone fram tills solen kröp fram igen.

Så även om det var ett tag sedan jag lovade lägga upp bilder från semestern uppe i Hälsingland (vart tar tiden vägen?) så är det väl egentligen inte legitimt att summera sommaren 2012 förrän nu när hösten är på intåg.

 

Okej, here we go.

 

Mamman, pappan och de ljuvliga barna Jacklin och Julian tog i vanlig ordning tåget upp till Ljusdal för att tillbringa semestern där, dvs. HELA JULI MÅNAD! Yikes, så länge har vi aldrig varit uppe i ett svep tror jag. För Julians del var det andra gången han åkte upp dit.

 

 

Julian var ett mycket behagligt sällskap, sov nästan hela resan. Jacklin, som är en van tågresenär, spexar.

 

 

Första veckan var det hett! Riktig sommarvärme. Läge för mjukglass på "Brollans grill" i Ljusdal och vi köpte solglasögon till oss allihopa. Inte till Julian då i och för sig. Pappan tillbringade dagarna tröjlös och fick sig en rejäl bränna på farfarns balkong. Mycket lekparkshäng blev det dessa dagar också, men bilder från det finns inte. Värme är inte lika med aktiv med kameran tyvärr. Pust!

 

En del mornar fick jag och Jacklin helt för oss själva medans grabbarna sov, då passade vi på att sminka varandra.

 

Uppe hos Susanne, Tomas och Joel var utomhuspoolen framplockad och fylld. Vattnet var inte så jättevarmt, men när Tojje, Stephanie, Benjamin och Brandon också kom på besök och Benjamin och Joel bestämde sig för att bada så hakade Jacklin på. Själv var jag inne och matade Julian. Precis då bestämdes det också att projekt "blöjfri Jacklin" skulle inledas.

 

 

Den här semestern skulle innehålla mer än avslappning. Pappan äger nämligen en hel del skog som for illa i stormen Dagmar och en del nedfallna träd skulle tas omhand. Det betydde att mamman hade båda barnen själv lite mer än önskvärt och då fick det bli kojbyggning för att underhålla barna.

 

...och Julian, han sov.

 

 

Ute i Vik finns blåbärsskogen alldeles runt hörnet. Julian sattes i bärselen på pappan och så gav vi oss iväg...

 

 

Mamman är absolut ingen skogsmänniska och är sjukligt rädd för björnar, så när det kom ett parti med nedfallna träd och det därmed blev lite trixigt att ta sig fram så drog sig mamman ur och ville gå tillbaka, utan några blåbär. Till och med pappan tyckte att det var lite väl, men främst för att han hade en bäbis fram på bröstet.

 

 

Mormor och morfar bjöd med oss på en tur till jaktstugan Ukraina uppe i Harsaskogarna. 

 

Mammans farfar (Sven Andersson) var med vid bygget av stugan. Det är den tredje mannen från vänster.

 

Morfar grillade korv i grilljärn.

 

   

Svedbovallen nästa. Där fick Jacklin klappa getter, se kalvar, trampa i getbajs och mata hönor med gräs. Vi fikade lite också.

 

 

Vad Julian gjorde? Jo, han sov...

 

 

Det var marknad i Gamla Stan i Ljusdal. Jacklin fick åka karusell för första gången, vilken lycka!

 

 

Jacklin har fått ett väldigt intresse för smink och ser inga problem med att använda Singoallakakornas syltfyllning som läppstift.

 

 

Kors i taket! Hon somnade i soffan! 

 

 

Uppe i Störsbäcken. Pappan och farfarn var ute i skogen och röjde upp medans mamman och barnen röjde på gårn.

 

 

Trän.

 

 

Släpade ut lapptäcket så vi kunde ligga på gräsmattan och njuta av solen och värmen. Men det var för varmt, blåste en hel del och barnen bajsade och grinade ikapp. I ungefär två minuter höll de god min, och Julian var för en gångs skull vaken! Kodakmoment!

 

4 veckor går fort, och vips var det dags att packa väskan och fara hemåt igen.

 

Läser tidningen som en stor tjej.

 

 

Sover...såklart. 

 

Efter 2 veckor packades väskan igen. Farfarn hade varit ner och hälsat på oss och vi hängde med honom i bilen upp till Hälsingland igen. Vi blev uppe i nästan en vecka, mamman och barnen. Pappan stannade i Stockholm för han skulle jobba.

 

 

Jacklin har äntligen gjort ett armband till mamman!

 

 

Väntar på bussen till mormor och morfar.

 

 

Morfar fick prova mata Julian.

 

 

Blåbärspaj vaniljvisp, mums!

 

 

Eftersom jag gjorde det stora misstaget att lämna vagnen kvar hemma i Stockholm var jag tvungen att köpa en vagn så vi kunde ta oss någonstans lite lättare. Fyndade en fin sulky som fick toppbetyg från lillen. Se så gott han sover.

 

 

Moster "Nina" med gröna ärten i knät.

 

  

Sötaste lille dreggelkusen.

 

Min favorittjej på tåget tillbaka till pappa i Stockholm som hon längtat efter så mycket. 2 minuter efter att tåget lämnat perrongen i Ljusdal sa Jacklin: Åh, nu är vi snart framme! Ja, det går inte att klaga på hennes positiva inställning! 

 

 

Idag är det den 18:e, vilket innebär att Julian blir 4 månader idag. Helt enormt! Han dregglar kopiösa mängder. Bubblar och pruttar med munnen som att han försöker prata. Haft sin första ordentliga förkylning som äntligen visar tecken på att ge med sig, och är en så glad och fin bäbis. 

 

För några dagar sedan fick han smaka lite på potatis- och palsternackspuré. Ingen vidare succé, men det kan man ju knappast räkna med heller. Idag fick han smaka ett par skedar mango, inte heller det var speciellt populärt, men det är nog mest ovanan vid konsistensen som gör det. Och att det är något som smakar så annorlunda jämfört med varm, söt mjölk.

 

Lilla potatismos.

Det tar inte lång stund från att man lägger Julian ner på rygg tills han vänder sig om till magläge och börjar kravla iväg. Han kan även snurra runt på stället, dvs. plötsligt ligga och ha huvudet där fötterna nyss var. 

 

Och idag gick Jacklin sin sista dag på lilla avdelningen och ska börja på den stora avdelningen med barn från 3 till 6 år.

 

Det är nå väldigt vad tiden rusar iväg! Vad stora barn vi har!

Vända sig från mage till rygg kan han redan, vi får vända tillbaka honom till mage ett par gånger per natt så han somnar om igen. Men imorse vände han sig från rygg till mage för första gången! Kanske inte helt godkänt, armen hamnade lite på sniskan och i kläm, och han välte ganska snabbt tillbaka till ryggläge. 

Har jag förresten talat om att Julian är en riktig muntergök? Han är en glad liten pöjk han, flinar för det mesta och har nära till skratt. Helt bedårande med andra ord.

 

 

 

 

Ok, vart ska jag börja?

Vi har varit hemma på semester i Hälsingland tills alldeles nyligen. Hela juli, dvs 4 veckor, var vi hemma och försökte oss på konststycket att slappna av och hinna träffa alla släktingar. Det var många som inte sett nytillskottet Julian och än finns det de inom släkten som ännu inte träffat honom. Hur ska man hinna?

Som jag nämnde i det tidigare inlägget har vi dessutom klämt in lite roliga aktiviteter för Jacklins del. Det här blir ju förmodligen den första riktiga sommaren som hon kommer kunna återberätta inom den närmaste tiden. Att bara sitta inomhus och glo på tv bara för att man har en bäbis också är inte aktuellt, och har aldrig varit vårt önskemål heller i och för sig. Det är härligt med barn, OCH jobbigt. Men mest härligt. Om de är på bra humör och äter och sover som de ska.

 

Jag kan säga att det är ganska stor skillnad på Jacklin i början av sommaren och Jacklin idag. Hon pratar helt enormt mycket mer och bildar meningar och svänger sig med vuxna uttryck så vi blivit häpna allihopa. Kanske mest jag och pappan. För att ge några smakprov;

 

Pappan klev innanför dörren efter att ha varit ute på en löprunda. 

Jacklin: Pappa sprunge?

Pappan: Ja, jag har varit ute och sprungit.

Jacklin: Är du fettig pappa?

Pappan: Ja, jag är jättesvettig.

Jacklin: Fettig i pannan?

 

Jag har nyss vaknat och går ut i vardagsrummet.

Jacklin: Hemollan! (=god morgon) Fåve gott mamma?

 

Jag och Julian ligger på vår säng och ska vila en stund.

Jacklin: Mamma fåva litegrann. Mina å pappa baka pissa, mmmm (nickar), okej?

 

"Mina" säger hon ofta istället för "Jag", men det lär hon sig nog snart.

 

Dagen efter vi kom hem igen var det dags för Julians första vaccinationssprutor. En spruta i vardera lår. Stackarn grät en del efter andra sprutan. Min lilla kille. Det har varit några kämpiga dagar efter det, idag har nog varit värst. Han har ätit dåligt och varit mer eller mindre otröstlig. Sovit lite mer än vanligt också, åtminstone oftare. Men så nu strax innan läggdags bjöd han på sitt allra bästa humör. Superglad över att få vara uppe själv med mig och pappan (Jacklin hade lagt sig) och det var lite svalare här inne. Pappan fick ett infall att låta honom prova äta själv ur flaskan medans han satt i babysittern, och det var så jag knappt trodde mina ögon när jag såg honom sitta där och hålla i flaskan alldeles själv! Pappan filmade lite, ta en kik på klippet här nedan!

Efter matstunden fick han komma upp i pappas famn och då bröt han ut i ett lyckligt skratt och tyckte att mamma och pappa var det roligaste han sett på länge. Tack gode gud att han är tillbaka till sitt rätta jag, även om det så bara är för en liten stund.