MAT!
Han har börjat rata ersättningen på dagtid nu, han vill ha mat istället. Provade att ge honom lite gröt och frukt till mellanmål idag, men det gick inte alls. Det ska visst vara rediga grejer, kött och päre. I några dagar har han fått mat till både lunch och middag, burkmat vill säga, och idag har jag stått vid spisen och lagat mat till honom. Vill inte få ytterligare ett "burkbarn", vi är ju redan mitt uppi matlagning som är barnanpassad så varför inte vispa ett varv extra för att fixa mat till honom då liksom?
Det är ganska stor skillnad på burkmat och hemlagad mat, både i konsistens och smak. Burkmaten är utspädd, slät och såsig. Det är svårt att få den hemlagade maten så när man tröttnat på att släpa hem burkar och man ska få barnet att vänja sig vid hemlagat. Man måste hälla i mycket vatten och sedan reda med maizena. Det gör att det inte smakar ett skit och man får börja om. Ja, ett jäkla bök är det i alla fall och ingen blir gladare än jag om vi slipper burkmaten med Julian.
Potatis, morot, röd lök, quorn, äpple, persilja och pizzakrydda fick koka i vatten tills det blev mjukt (potatisen och moroten alltså). Hällde av vattnet och tillsatte rapsolja. Tada! 5 portioner fixade i ett nafs och Julian slukade hela den första portionen jag gjort i ordning till honom. Verkade till och med vara lättare att äta än helt slät burkmat, för nästan inget kom ut igen utan han kunde fösa bak maten i munnen lätt som en plätt. Han asgarvade efter han ätit klart och sedan tvärsomnade han. Bättre betyg än så går nog inte att få tror jag.
Mat och potatis
Nu är det spännande tider! Kanske mest för Julians del, för han får nu prova äta lite mat. Hittills har det blivit potatis, morot, majs, lite fruktpuré (päron, mango, banan, äpple) och så lite vatten ur flaska.
Han har absolut inga problem med konsistensen, han gapar bara efter mer och är ivrig att lära sig hur man gör för att äta ordentligt. En hel del kommer ut igen, men inte för att han inte tycker om det utan för att han inte kan helt enkelt.
Vad häftigt att se ett barn så otroligt matfrisk och nyfiken när vi är van vid Jacklin som alltid grimaserat åt det mesta och varit nödbedd när det gällt mat!
Har en känsla av att Julian kommer bli en riktig liten tjockis om vi inte passar oss vad vi ger honom, och hur mycket. Just nu har han blivit ledsen när vi bestämt oss för att han fått tillräckligt för att vara första gången han provat det, han kan tänka sig att trycka i sig mycket mera tydligen.
Men vad kul det är att se en 4-månaders bli som helt galen efter mosad majs och potatis blandat med morot och jagar skeden och sörplar i sig från både sked, händer och haklapp!
Misstänker också att stödkudden i matstolen och den vita brickan kommer att bli permanent orangefläckiga efter morotsorgier av detta slag.
Nan till Julian också
När Jacklin var liten och vi skulle försöka få henne att sluta amma på natten gav vi henne Nan ersättning. Hon gillade den skarpt och magen klarade det galant. Varför jag valde att köpa Baby Semp till Julian vet jag inte, hade för mig att den skulle vara bra. Lite billigare är den också, men någon stor skillnad i pris är det inte.
Efter ett dygn med Baby Semp antog vi att han var så pass nöjd med den att vi vågade köpa två storpack att ha hemma. Självklart började han få kaskadkräkningar av den bara för det. Det är ganska vanligt att barn får det har jag hört. Inte så konstigt egentligen, den är rätt så skummig. Ordentligt mätt blev han inte heller som det verkade, men med tanke på alla luftbubblor i den så var inte det så konstigt det heller.
Så det får bli Nan till Julian också. Och bytet av ersättning gav resultat redan första natten. Han har sovit så bra och stått sig i 3-4 timmar på maten inatt. Tack och bock för det säger mamman.
Efter ett dygn med Baby Semp antog vi att han var så pass nöjd med den att vi vågade köpa två storpack att ha hemma. Självklart började han få kaskadkräkningar av den bara för det. Det är ganska vanligt att barn får det har jag hört. Inte så konstigt egentligen, den är rätt så skummig. Ordentligt mätt blev han inte heller som det verkade, men med tanke på alla luftbubblor i den så var inte det så konstigt det heller.
Så det får bli Nan till Julian också. Och bytet av ersättning gav resultat redan första natten. Han har sovit så bra och stått sig i 3-4 timmar på maten inatt. Tack och bock för det säger mamman.
Julian 2 veckor
Idag blir han 2 veckor, den lilla sötkorven. Han är fortfarande en trött krabat, kanske en av anledningarna till att han är rätt så dålig på det här med amning. Han somnar efter bara 10 minuter. Var på BVC tidigare idag och där visade det sig att han bara gått upp 50 gram på 5 dagar, vilket är lite lite. Faktiskt så har han ju signalerat det själv genom att vara extra gnällig och svårnattad/svårtröstad i 2 dagar här. Han har även velat amma varannan timme, ibland bara en halvtimme direkt efteråt, så mätt blir han ju inte fastän jag ammar på som tusan.
Köpte med mig Baby Semp ersättning hem efter BVC-besöket och pappan fick prova ge honom en portion. Han slukade allt, 100 ml, och nu ligger han däckad. Stackarn var jättehungrig.
Nu är jag bara i valet och kvalet om jag ska sluta amma helt eller försöka kombinera amning med ersättning. Det lutar åt det förstnämnda.
Protein
"Protein, det är bra. Det blir man stor och stark av, det har pappa sagt." - sa Julian och tog en tugga ur mammans tutte.
Ett hål har det blivit av allt slitage, och fy bubblan vad det gör ont! I början av amningen med Jacklin hände ungefär samma sak, en stor bit av själva bröstvårtan lossnade. Faktiskt från samma tutte. Bara tanken av att behöva stoppa in den trasiga tutten i hennes mun fick mig att gråta då. I det läget var det som en skänk från ovan när pappan kom hem efter jobbet och hade köpt med sig silikonskydd på apoteket. Just därför inhandlades såna skydd i god tid före Julians födelse, men första försöket med skydden var en flopp.
Trägen vinner?
Ett hål har det blivit av allt slitage, och fy bubblan vad det gör ont! I början av amningen med Jacklin hände ungefär samma sak, en stor bit av själva bröstvårtan lossnade. Faktiskt från samma tutte. Bara tanken av att behöva stoppa in den trasiga tutten i hennes mun fick mig att gråta då. I det läget var det som en skänk från ovan när pappan kom hem efter jobbet och hade köpt med sig silikonskydd på apoteket. Just därför inhandlades såna skydd i god tid före Julians födelse, men första försöket med skydden var en flopp.
Trägen vinner?
