Lillebror Julian

Fredag och Jacklin är ledig från förskolan. Självklart var det inbokat för vaccination för Julian just idag, men det gick ju hur bra som helst att ha Jacklin med dit. Hon åkte rutschkana som ett proffs där i väntrummet, och var väl informerad om vad vi skulle dit och göra, så när BVC-sköterskan skulle gå och plocka fram sprutorna sa hon till Julian: Ingen fara Julian, det går bra.

 

Hon är så lillgammal, ja härlig är hon! Världens finaste stora lilla tjej!

 

Inte ett knyst vid den första sprutan, men den andra var lika hemsk som förra gången. Stackars Julian grät länge och väl, inte ens nappen tröstade ordentligt. Men när han fick stå upp i min famn och blänga ilsket på tanten som nyss nypt honom så i benet verkade det som att han kände sig lite bättre. 

 

Vi mätte och vägde också. 8,5 kg, 69, 5 cm lång och 45 cm runt huvudet. Han följer kurvorna exemplariskt och BVC-sköterskan sa att hon aldrig sett en så perfekt tillväxtkurva någongång.

 

Nu är vi hemma och försöker underhålla oss så gott vi kan. Det dräller av kritor, pennor och färgglada papper på bordet. Jag och Jacklin har övat på att rita gubbar. Här är resultatet:

 

  Jag ritade den bruna ringen för att hjälpa Jacklin på traven, men resten har hon ritat dit alldeles själv!

Nu när jag tänker efter, hur kan förskolan tycka att det är okej att en 2,5-åring sitter och klipper med en sax själv utan en vuxen som sitter bredvid men förbjuder henne att rita med tuschpenna för att hon målar naglar och fingrar med det? Får jag välja så tar jag hellre nerkluddade händer än händer som saknar en och annan fingertopp.

Vi sitter och tittar på Pippi Långstrump, alla avsnitt i en film. Klockan 15 hämtade vi Jacklin på förskolan efter att vi gått en lite längre och snabb promenad så jag var alldeles svettig när vi kom fram till förskolan. Julian är förkyld och ganska hostig. Fast konstigt vore det väl annars, det är ju höst nu och då brukar väl alla barn vara förkylda.

Pappan jobbar till 17 och just idag ska vi äta köttbullar, sås och potatis till middag. Julian har precis ätit, den hemlagade maten jag fick för mig att göra idag. 

Det blev en blandning av quorn, potatis, morötter, ärtor, broccoli, basilika, lök, persilja, grädde, tomatpuré och rapsolja. Han är en matfrisk gosse och det här åt han med lika god aptit som allting annat. Igår kväll provade vi ge honom gröt till kvällen istället för ersättningen, och det gick i det med. Men det betydde ju inte att han skulle sova hela natten inte, nännemän. Han vaknade tidigare för att äta till och med och låg vaken mellan 3 och 4. Kanske det blev lite mycket för magen att smälla i sig en portion gröt så där som sista mål, eller vad vet jag. Han är ju som sagt förkyld också.

 

Idag har vi för en gångs skull haft tvättstugan själva, jag och Julian. Vi brukar boka in kvällstider annars. Att ha honom hängandes på armen funkar när man ska få ner tvättkorgen och all tvätt, och lasta in i maskinerna, men vid hängning och inlastning i torktumlaren så är det praktiskt att ha honom sittandes i babysittern. Vi gjorde på samma sätt när Jacklin var liten.

 

Jacklin har varit stygg idag på förskolan, bland annat har de tagit ifrån henne nöjet att sitta och måla med tuschpennor, för hon ritar på fingrarna hela tiden. Och så sa hennes kompisar att hon klippt sig i håret med en sax! Ajjabajja! Vi ska ha utvärderingssamtal nästa vecka så då kommer väl allt fram, om det är nåt mer som har hänt. Har hittills bara fått höra att hon är så himla duktig, att hennes språk utvecklats jättemycket och att hon hittat sin plats i gruppen. Hon vågar ta för sig och visar framfötterna. Och har blivit modig! Och klarar mycket själv. Lärarna säger att de hela tiden får påminna sig om att hon inte är 3 år ens, hon är nämligen ganska lång och så stor i sina kunskaper. Kul!

 

På väg hem från förskolan handlade vi lite i butiken här nedanför, Jacklin fick bära en vara till kassan och utbrister: Oj vad den är tung! Jag måste hålla så här, det går bättre. Nu går vi till kassan och väntar på vår tur. Att betala.

Min haka låg nere vid golvet någonstans. Såna här avancerade meningar kommer hon med hela tiden nu, WOW!

 

Nu skriker Julian efter mig, och Jacklin vill krypa upp och sätta sig i mitt knä.

 

Tillbaka till mammarollen.

För bara en liten stund sedan, när Julian låg i min famn och smågurglade och gjorde pruttljud med munnen sa han plötsligt: PA PA

Julian har alldeles nyligen upptäckt sina fötter och det verkar himla roligt för honom! Varje gång man lägger honom på skötbordet drar han upp benen och suger tag i fötterna och kan knappt släppa taget om dem. Och gla är han också, tjuter av glädje mest hela tiden, en riktig glädjespridare!

 

När Jacklin upptäckte sina fötter låg hon och tuggade på dem konstant, så det kändes inte som något oväntat att jag till slut fick till en riktigt bra bild på det som blev en canvastavla med Jacklin fullt upptagen med det dåvarande största intresset.

Idag lyckades jag få till en bra bild på fotätaren Julian så nu har vi ett till tavelprojekt att dra igång.

 

 

Oj vilket bråk det blev i morse mellan mig och Jacklin! Jag hade ont i magen hela dagen efter det. Jo, jag har faktiskt fortfarande lite ont i magen om jag känner efter.

 

Jag tror jag tar på mig lite mer än jag klarar av här hemma. Lämnar och hämtar på förskolan, fixar barnens kläder, planerar mat och handlar, städar här hemma, plockar undan saker som dräller. Sedan är rekommendationerna för en förstföderska att vila när bäbisen sover. För en andragångsföderska är rekommendationerna att umgås med det större barnet när bäbisen sover. Tid för vila finns det ju knappast, för det ska helst klämmas in en massa annat också. Träna bort allt fläsk på kroppen, laga mat, ringa nån vuxen att prata med så jag slipper bli galen, öppna räkningar som samlats i en hög, helst betala räkningarna också. Tvätta mig, åtminstone med en av bäbisens tvättlappar så att dagispersonalen (och de andra mammorna) inte kommer börja ställa konstiga frågor till Jacklin hur det står till hemma. Pussa på mannen. Inventera tvätt och se vad som behöver handtvättas för att det blivit nerkissat, nerbajsat eller nerkräkt. Diska nappflaskor.

 

GAH!

 

Jag vill att det ska gå att köpa tålamod på lösvikt nånstans. Mitt är på väg att ta slut, det ligger litegrann kvar på botten men jag hör att det är på väg att sina när som helst. Det låter precis som när kaffebryggaren suger upp det sista vattnet. SÖRPEL!

 

Jag säger "Tack GODE GUD för förskolan!!! Amen!" En välbehövlig paus för både Jacklin och mig. Men jag önskar att det inte behövde vara så. På tal om förskolan ska vi nog ändra tiderna för Jacklin så att pappan kan lämna på morgonen istället för att jag ska dra det lasset själv varje dag. I längden tror jag att det är bäst för oss alla. Dessutom innebär en sådan tidsändring att hon är ledig varje fredag, vilket ju är toppen! Vi måste prova i alla fall.

 

Min fina fina trotsiga 2,5-åriga tjej som jag älskar till stjärnorna och tillbaka, jag vill bara hålla om henne och säga att mamma aldrig mer ska skrika på henne. Jag lovar och svär att jag ska räkna till hundra istället. En miljard om det är så.

Nu ikväll fick jag mig en tankeställare. Sedan någon vecka tillbaka eller så har det varit mer eller mindre omöjligt för pappan att mata och lägga Julian. Han gallskriker och är otröstlig. Verkar inte vilja "ge upp" som han gör med mig. Ok, låt mig förklara lite närmare.

När Julian verkar närma sig ett utvecklingssprång eller är mitt uppi det, så krånglar det väldigt med matningen. Han kan vägra ta flaskan och bara gråter. Han kan vara hur glad som helst alldeles precis innan, och det är dags att äta. Han signalerar hunger men ändå så sparkar han bakut. Får han däremot nappen en stund och vaggas i famnen så att han blir riktigt lugn, då kan man snabbt ta ut nappen och ge honom flaskan istället och han äter upp allt. Det betyder ju att han visst var hungrig men var för upprörd för att äta, eller nåt sånt.

Att behöva lura sitt eget barn att äta känns ju sådär, men vad gör man? Man lär sig användbara trix efter ett tag.

 

Nu funkar inte det trixet alls med pappan. Julian vill ha mamman. Punkt. Till och med att han börjat bli mer skrikig när pappan ska byta hans blöja. Och ikväll slog det mig. Det var precis likadant med Jacklin! EXAKT LIKADANT! Han fick inte natta och blöjbytena var katastrof.

Men det går ju över så småningom, det vet vi nu. Det gör det.

 

 

Båda barnen är inne i en baklänges på magen-period nu. 

 

Julian knuffar sig bakåt så han liksom kryper baklänges på magen.

Jacklin, som länge varit lite försiktig av sig, slänger sig nu utan att tveka nerför rutschkanan på förskolan, på mage, baklänges.

 

Det händer minst sagt grejer med våra små skatter!

Han har börjat rata ersättningen på dagtid nu, han vill ha mat istället. Provade att ge honom lite gröt och frukt till mellanmål idag, men det gick inte alls. Det ska visst vara rediga grejer, kött och päre. I några dagar har han fått mat till både lunch och middag, burkmat vill säga, och idag har jag stått vid spisen och lagat mat till honom. Vill inte få ytterligare ett "burkbarn", vi är ju redan mitt uppi matlagning som är barnanpassad så varför inte vispa ett varv extra för att fixa mat till honom då liksom? 

 

Det är ganska stor skillnad på burkmat och hemlagad mat, både i konsistens och smak. Burkmaten är utspädd, slät och såsig. Det är svårt att få den hemlagade maten så när man tröttnat på att släpa hem burkar och man ska få barnet att vänja sig vid hemlagat. Man måste hälla i mycket vatten och sedan reda med maizena. Det gör att det inte smakar ett skit och man får börja om. Ja, ett jäkla bök är det i alla fall och ingen blir gladare än jag om vi slipper burkmaten med Julian.

 

Potatis, morot, röd lök, quorn, äpple, persilja och pizzakrydda fick koka i vatten tills det blev mjukt (potatisen och moroten alltså). Hällde av vattnet och tillsatte rapsolja. Tada! 5 portioner fixade i ett nafs och Julian slukade hela den första portionen jag gjort i ordning till honom. Verkade till och med vara lättare att äta än helt slät burkmat, för nästan inget kom ut igen utan han kunde fösa bak maten i munnen lätt som en plätt. Han asgarvade efter han ätit klart och sedan tvärsomnade han. Bättre betyg än så går nog inte att få tror jag.