Lillebror Julian

Nu har det gått så långt att vi allvarligt börjat fundera vad det är för fel. Fryser han? Är det för varmt? Har han ont i öronen, eller kanske i munnen? Drömmer han mardrömmar? Skavsår av pyjamas eller blöjan? Ont i magen? Störs han av att ligga i samma rum som mig? Hungrig?

 

De hemska nätterna fortsätter och kanske är vi nära en lösning nu för nu har vi provat i princip allt utan att det visat på någon större förbättring. Inatt fick han till och med en Alvedon, för tänk om det är så att han har ont i öronen av den till synes lätta förkylningen, eller kanske det ömmar jättemycket i hans mun utan att vi ser vare sig rött tandkött eller några vita prickar. En flaska ersättning efter Alvedonen och näsdroppar och han sov i 3 (!) timmar i sträck, det längsta på länge. Det var ju lite typiskt att Jacklin vaknade precis när han somnat och hade väldiga problem med att somna om, så efter lite drygt 2 timmar väckte jag pappan som låg helt utslagen i soffan för att fortsätta natta om henne så jag kunde gå in till Julian. 

 

Vi har diskuterat fram och tillbaka vad det är som vi kan ha missat. Det är mest jag som diskuterat i och för sig, jag är en sån där obotlig problemlösare som inte kan låta saker gå sin gilla gång utan att jag tagit reda på om det kan göras på ett bättre sätt.

Jag har kommit fram till att OM det nu är så att det är ett utvecklingssprång som härjar i det lilla söta gossebarnets kropp så har vi kanske lösningen precis framför ögonen.

 

Det är så här, ett utvecklingssprång innebär ofta en så stor förändring för barnet att det i vissa avseenden går några steg tillbaka i sin utveckling. Något det lärt sig kan plötsligt vara bortglömt för att sedan komma tillbaka igen när allt lugnat ner sig.

 

För några veckor sedan, dvs innan språnget, slutade Julian äta på natten. Nu har vi upptäckt att de gånger som han somnat om på natten har den gemensamma nämnaren varit att han fått en flaska ersättning. Just nattamat har vi ju liksom strukit på listan över Julians behov så hunger har nästan varit det sista som vi trott varit det som stört honom på natten. Men om man tänker efter så är ju inte mat bara mat. Det är även tröst, en källa till trygghet och att ligga i famnen blir en behagligare upplevelse än att bara vaggas/gungas till sömns.

 

Vi prövar ge honom så mycket mat han vill så får vi se vart det leder. Jag matar honom hellre 10 ggr per natt, om det får honom att somna om och sova gott, än att vagga honom i hans säng/bredvid mig/i famnen i en halvtimme per gång om det innebär att han ändå vaknar efter 2 minuter och man får börja om från början igen.