Händer grejer idag med!
Vid tandborstningen i morse upptäckte jag att Jacklin fått tre nya kindtänder! Åh som jag har lagt pannan i veck över de där fyra sista tänderna som aldrig verkade vilja dyka upp. Vid 3 års ålder ska barnet ha fått alla sina 20 tänder och på Jacklin har det varit total stiltje med tandsprickning i över ett år men nu ploppar de äntligen fram. Ibland för feber nåt positivt med sig.
Vid 6 månader och 3 veckor hände det!
Idag, den 8:e november, lärde sig Julian krypa! 6 månader och 3 veckor gammal.
Det går inte så fort men nu har han förstått att han måste lyfta armarna från golvet för att ta sig framåt.
Leksakerna är äntligen inom räckhåll! I alla fall de som är inom en meters avstånd.
Han ställer sig upp på armarna, trycker på med benen som i ett grodhopp, lyfter ena armen och sätter den en bit längre fram, sen slänger han sig med hela kroppen plask på magen och sträcker allt han kan med den andra armen, sprattlar med fingrarna och försöker nå det han vill ha tag i. En leksak, babysittern, mammans datorkablar, vad som helst. Når han inte så gör han om hela proceduren. Har han precis ätit så kan ni ju förstå vad som händer när han landar på magen om och om igen. Lillkräkan.
Han ser ju för rolig ut.
Ännu roligare ser han ut när han liksom fastnat i kryprörelsen och står plankan på tårna och händerna. Tuff kille!
28 oktober
Idag hände det äntligen! Jacklin fick plötsligt för sig att hon skulle bajsa på toaletten som en stor tjej!
Efteråt spolade hon, lyfte på locket och sa: "Hej då bajskorven!"
Ja, då är det bara nattblöjan vi ska bli av med då.
Julian kan!
6 månader och 5 dagar gammal sätter sig Julian upp alldeles själv för första gången! Kvick som man är fångades ögonblicket med kameran. Filmade till och med. Så nu kommer vi till det stadiet då man sätter hjärtat i halsgropen när han tippar åt det håll där det glipar mellan alla kuddar man omgett honom med.
P.S. Detta innebär att spjälsängen precis nyss sänkts så att den söte gossen inte häver sig över kanten och slår ihjäl sig.
Julian 24 veckor gammal idag
Klockan är 06.05 och jag har varit vaken i ungefär två timmar redan.
Idag blir Julian 24 veckor gammal, och han är i ett ganska gnälligt och otåligt tillstånd. Först anklagade jag vaccinationssprutorna men det gick nog faktiskt över efter 3 dagar som BVC-sköterskan sa. Då var det ynklighet OCH gnällighet och otålighet. Ynkligheten har försvunnit, men det andra finns kvar. Han kräver lite mer än att sitta i babysitter och glo eller ligga i babygymmet och sprattla. Han vill lära sig krypa nu, och han vill ha leksaken som ligger precis utanför hans räckhåll. Lite svårt att komma till ro också så de senaste dagarnas snabba tåhävningar, som är det enda sättet att vagga honom till sömns, har gett mig svår träningsvärk. Positivt på sitt sätt i och för sig.
Av någon anledning googlade jag lite på utvecklingssprång och bland de första träffarna jag fick upp var blogginlägg där desperata mammor gjort likadant som mig, googlat på vad som är "fel" på deras barn, på gränsen till 24 veckor gamla! Vi har varit med om det här en gång tidigare, Jacklin hade ett konstant utvecklingssprång under hela det första året! Så vi vet ju att det inte är något fel på Julian, eller oss som inte verkar kunna tillfredsställa hans behov just nu. Han håller på att bli stor, och jag är så spänd på att få veta vad han lärt sig den här gången. Krypet kanske äntligen lossnar? Spännande!
Att han vill göra morgon och upp och härja redan klockan 04 är tydligen också en gemensam grej som Julian har med de andra bloggbarnen. Och för att härda ut och inte domna bort totalt i trötthet så går jag och lägger mig samtidigt som jag nattar Jacklin, vid 19.
God morgon.
Oroligheter
I fredags när Julian fick sina sprutor sa jag till BVC-sköterskan att pappan skulle fara bort på affärsresa hela den här veckan och att det betyder att jag ensam skulle få ta hand om vaccinationsorolig och sjuk Julian, och Jacklin förstås. Hon sa att alla eventuella biverkningar ska ha gått över innan han åker iväg. Må så vara, den här helgen har varit katastrofalt orolig! Gnäll, gnäll och åter gnäll. Sovit konstigt och varit upp och härjat redan klockan 04! Spunk!
Så nu har pappan farit alltså och det ska lugna ner sig med allt joll som Julian haft för sig. Jag hoppas verkligen att BVC-sköterskan har rätt.
Pappa
För bara en liten stund sedan, när Julian låg i min famn och smågurglade och gjorde pruttljud med munnen sa han plötsligt: PA PA
Mamma är mamma och pappa är inte mamma
Nu ikväll fick jag mig en tankeställare. Sedan någon vecka tillbaka eller så har det varit mer eller mindre omöjligt för pappan att mata och lägga Julian. Han gallskriker och är otröstlig. Verkar inte vilja "ge upp" som han gör med mig. Ok, låt mig förklara lite närmare.
När Julian verkar närma sig ett utvecklingssprång eller är mitt uppi det, så krånglar det väldigt med matningen. Han kan vägra ta flaskan och bara gråter. Han kan vara hur glad som helst alldeles precis innan, och det är dags att äta. Han signalerar hunger men ändå så sparkar han bakut. Får han däremot nappen en stund och vaggas i famnen så att han blir riktigt lugn, då kan man snabbt ta ut nappen och ge honom flaskan istället och han äter upp allt. Det betyder ju att han visst var hungrig men var för upprörd för att äta, eller nåt sånt.
Att behöva lura sitt eget barn att äta känns ju sådär, men vad gör man? Man lär sig användbara trix efter ett tag.
Nu funkar inte det trixet alls med pappan. Julian vill ha mamman. Punkt. Till och med att han börjat bli mer skrikig när pappan ska byta hans blöja. Och ikväll slog det mig. Det var precis likadant med Jacklin! EXAKT LIKADANT! Han fick inte natta och blöjbytena var katastrof.
Men det går ju över så småningom, det vet vi nu. Det gör det.
Men det går ju över så småningom, det vet vi nu. Det gör det.
Baklänges på magen
Båda barnen är inne i en baklänges på magen-period nu.
Julian knuffar sig bakåt så han liksom kryper baklänges på magen.
Jacklin, som länge varit lite försiktig av sig, slänger sig nu utan att tveka nerför rutschkanan på förskolan, på mage, baklänges.
Det händer minst sagt grejer med våra små skatter!
Litet blåbär
Och vips så är han tillräckligt vaken och med och stadig i kroppen att han kan sitta i ringsjalen när vi ska ut i ett snabbt ärende! Men han är ju väldigt pluttig fortfarande, visst är han? Som ett litet blåbär.
4 månader
Idag är det den 18:e, vilket innebär att Julian blir 4 månader idag. Helt enormt! Han dregglar kopiösa mängder. Bubblar och pruttar med munnen som att han försöker prata. Haft sin första ordentliga förkylning som äntligen visar tecken på att ge med sig, och är en så glad och fin bäbis.
För några dagar sedan fick han smaka lite på potatis- och palsternackspuré. Ingen vidare succé, men det kan man ju knappast räkna med heller. Idag fick han smaka ett par skedar mango, inte heller det var speciellt populärt, men det är nog mest ovanan vid konsistensen som gör det. Och att det är något som smakar så annorlunda jämfört med varm, söt mjölk.
Lilla potatismos.
Rulla runt
Vända sig från mage till rygg kan han redan, vi får vända tillbaka honom till mage ett par gånger per natt så han somnar om igen. Men imorse vände han sig från rygg till mage för första gången! Kanske inte helt godkänt, armen hamnade lite på sniskan och i kläm, och han välte ganska snabbt tillbaka till ryggläge.
Sedan sist
Ok, vart ska jag börja?
Vi har varit hemma på semester i Hälsingland tills alldeles nyligen. Hela juli, dvs 4 veckor, var vi hemma och försökte oss på konststycket att slappna av och hinna träffa alla släktingar. Det var många som inte sett nytillskottet Julian och än finns det de inom släkten som ännu inte träffat honom. Hur ska man hinna?
Som jag nämnde i det tidigare inlägget har vi dessutom klämt in lite roliga aktiviteter för Jacklins del. Det här blir ju förmodligen den första riktiga sommaren som hon kommer kunna återberätta inom den närmaste tiden. Att bara sitta inomhus och glo på tv bara för att man har en bäbis också är inte aktuellt, och har aldrig varit vårt önskemål heller i och för sig. Det är härligt med barn, OCH jobbigt. Men mest härligt. Om de är på bra humör och äter och sover som de ska.
Jag kan säga att det är ganska stor skillnad på Jacklin i början av sommaren och Jacklin idag. Hon pratar helt enormt mycket mer och bildar meningar och svänger sig med vuxna uttryck så vi blivit häpna allihopa. Kanske mest jag och pappan. För att ge några smakprov;
Pappan klev innanför dörren efter att ha varit ute på en löprunda.
Jacklin: Pappa sprunge?
Pappan: Ja, jag har varit ute och sprungit.
Jacklin: Är du fettig pappa?
Pappan: Ja, jag är jättesvettig.
Jacklin: Fettig i pannan?
Jag har nyss vaknat och går ut i vardagsrummet.
Jacklin: Hemollan! (=god morgon) Fåve gott mamma?
Jag och Julian ligger på vår säng och ska vila en stund.
Jacklin: Mamma fåva litegrann. Mina å pappa baka pissa, mmmm (nickar), okej?
"Mina" säger hon ofta istället för "Jag", men det lär hon sig nog snart.
Dagen efter vi kom hem igen var det dags för Julians första vaccinationssprutor. En spruta i vardera lår. Stackarn grät en del efter andra sprutan. Min lilla kille. Det har varit några kämpiga dagar efter det, idag har nog varit värst. Han har ätit dåligt och varit mer eller mindre otröstlig. Sovit lite mer än vanligt också, åtminstone oftare. Men så nu strax innan läggdags bjöd han på sitt allra bästa humör. Superglad över att få vara uppe själv med mig och pappan (Jacklin hade lagt sig) och det var lite svalare här inne. Pappan fick ett infall att låta honom prova äta själv ur flaskan medans han satt i babysittern, och det var så jag knappt trodde mina ögon när jag såg honom sitta där och hålla i flaskan alldeles själv! Pappan filmade lite, ta en kik på klippet här nedan!
Efter matstunden fick han komma upp i pappas famn och då bröt han ut i ett lyckligt skratt och tyckte att mamma och pappa var det roligaste han sett på länge. Tack gode gud att han är tillbaka till sitt rätta jag, även om det så bara är för en liten stund.
Det är inte lätt att vara liten
Fördel: Kan svinga med armarna så att de dinglande djuren i babygymmet far all världens väg.
Nackdel: Svingar in en och annan hand rätt i ansiktet på sig själv, och råkar boxas rätt rejält när han äter.
Fördel: Mer och mer medveten om världen, vänder sig åt det håll ljud kommer ifrån.
Nackdel: Intrycken verkar vara överväldigande och han är mer orolig och vill inte bli lämnad ensam för en sekund. Hittar inte ron att äta ordentligt.
Det är en sådan enorm skillnad på honom nu jämfört med för ett par veckor sedan då han var nöjd med det mesta. Men jag tror att om bara nån vecka kommer allt att vara lugnare igen. Det kommer gå att ge honom mat utan att han ska få ett hysteriutbrott först. Han kommer att sova lugnare och längre stunder. Och så har han lärt sig något nytt, som att greppa efter saker kanske. Han visar ju redan tendenser till att tycka babygymmet är roligt.
Jobbig men spännande tid - Småbarnsföräldrarnas liv i ett nötskal.
Nackdel: Svingar in en och annan hand rätt i ansiktet på sig själv, och råkar boxas rätt rejält när han äter.
Fördel: Mer och mer medveten om världen, vänder sig åt det håll ljud kommer ifrån.
Nackdel: Intrycken verkar vara överväldigande och han är mer orolig och vill inte bli lämnad ensam för en sekund. Hittar inte ron att äta ordentligt.
Det är en sådan enorm skillnad på honom nu jämfört med för ett par veckor sedan då han var nöjd med det mesta. Men jag tror att om bara nån vecka kommer allt att vara lugnare igen. Det kommer gå att ge honom mat utan att han ska få ett hysteriutbrott först. Han kommer att sova lugnare och längre stunder. Och så har han lärt sig något nytt, som att greppa efter saker kanske. Han visar ju redan tendenser till att tycka babygymmet är roligt.
Jobbig men spännande tid - Småbarnsföräldrarnas liv i ett nötskal.
2 månader
Det är den 18:e juni och det innebär att Julian blir 2 månader gammal just idag. Speciell är den här dagen förstås, för han slog på stort och bjöd på sitt allra första skratt!
Skillnad
Helt otroligt att barn nummer två kan vara så nöjd och lugn jämfört med barn nummer ett! Jacklin var ett hysteriskt och skrikigt barn som skulle bäras och gungas dygnet runt. Julian har hittills varit jättelugn, sover mest och älskar att ligga på mage och bli sullad på ryggen tills han somnar. Det är ganska stor skillnad det!
Kan det ha med ersättning vs. amning att göra? Eller vårt ändrade och mer självsäkra beteende som föräldrar för att vi har erfarenhet? Eller är det helt enkelt så att det har med barnens personlighet att göra? Hur kan det komma sig att så många upplever, ja nästan ser det som en regel, att barn nummer två ÄR lugnare än barn nummer ett?
Kan det ha med ersättning vs. amning att göra? Eller vårt ändrade och mer självsäkra beteende som föräldrar för att vi har erfarenhet? Eller är det helt enkelt så att det har med barnens personlighet att göra? Hur kan det komma sig att så många upplever, ja nästan ser det som en regel, att barn nummer två ÄR lugnare än barn nummer ett?
Det första leendet
Alldeles precis nyss, efter ett rejält skrovmål, log Julian sitt allra första riktiga leende. Han har förstås levererat ett och annat leende när han sovit, men detta var när han var vaken! Så skoj!
En månad med allt vad det innebär
Nu är Julian 1 månad gammal. Han börjar bli ganska stark i nacken och spjärnar lite på prov med benen när man håller honom upprätt i knät.
Han sover väldigt gott på mage, men vi försöker lägga honom på sidan i den mån det går. Det är när han är riktigt ledsen och kinkig som magläge funkar bäst. Han har vid ett flertal tillfällen vänt sig om från mage till rygg, men jag skulle tro att det skett av misstag och inte av vilja.
Det märks väldigt tydligt att han går igenom ett utvecklingssprång nu, hans beteende är precis enligt "schemat" och jag är glad att det första språnget brukar hålla i sig i ett par dagar eller en vecka högst. Efter det här hoppas vi kunna få se honom le och kanske till och med höra honom jollra. Och allt detta sovande han ägnat sig åt kanske ändras. Vad spännande det ska bli när han orkar hålla sig vaken längre på dagtid!
Han sover väldigt gott på mage, men vi försöker lägga honom på sidan i den mån det går. Det är när han är riktigt ledsen och kinkig som magläge funkar bäst. Han har vid ett flertal tillfällen vänt sig om från mage till rygg, men jag skulle tro att det skett av misstag och inte av vilja.
Det märks väldigt tydligt att han går igenom ett utvecklingssprång nu, hans beteende är precis enligt "schemat" och jag är glad att det första språnget brukar hålla i sig i ett par dagar eller en vecka högst. Efter det här hoppas vi kunna få se honom le och kanske till och med höra honom jollra. Och allt detta sovande han ägnat sig åt kanske ändras. Vad spännande det ska bli när han orkar hålla sig vaken längre på dagtid!
Smultronbarn
Vi har ena riktiga smultronbarn. När Jacklin var cirka två veckor gammal fick hon ett rött märke i hårbotten som jag först trodde var ett märke från när de tog blodprov under förlossningen. På BVC fick jag det berättat för mig att det var ett smultronmärke. Det växte väldigt fort och när det var som störst var det ungefär lika stort som en 5-krona och buktade ganska mycket. Det dök upp ytterligare några stycken, men de var små. Idag har det i hårbotten nästan försvunnit helt, de små är lite envisare av sig men de kommer väl försvinna en vacker dag de med.
När Julian var två veckor dök det upp två smultronmärken på han med. Ett på magen och ett under armen. De kommer nog att bli stora som det ser ut, men de sitter i alla fall inte i ansiktet. Lika som på Jacklin har det sedan dess dykt upp några små också. Nu håller vi tummarna att de inte blir så mycket större än de redan är.
Åh vad jag skulle vilja veta vad det är som gör att smultronmärken uppstår!?
När Julian var två veckor dök det upp två smultronmärken på han med. Ett på magen och ett under armen. De kommer nog att bli stora som det ser ut, men de sitter i alla fall inte i ansiktet. Lika som på Jacklin har det sedan dess dykt upp några små också. Nu håller vi tummarna att de inte blir så mycket större än de redan är.
Åh vad jag skulle vilja veta vad det är som gör att smultronmärken uppstår!?
