Lillebror Julian

Ok, vart ska jag börja?

Vi har varit hemma på semester i Hälsingland tills alldeles nyligen. Hela juli, dvs 4 veckor, var vi hemma och försökte oss på konststycket att slappna av och hinna träffa alla släktingar. Det var många som inte sett nytillskottet Julian och än finns det de inom släkten som ännu inte träffat honom. Hur ska man hinna?

Som jag nämnde i det tidigare inlägget har vi dessutom klämt in lite roliga aktiviteter för Jacklins del. Det här blir ju förmodligen den första riktiga sommaren som hon kommer kunna återberätta inom den närmaste tiden. Att bara sitta inomhus och glo på tv bara för att man har en bäbis också är inte aktuellt, och har aldrig varit vårt önskemål heller i och för sig. Det är härligt med barn, OCH jobbigt. Men mest härligt. Om de är på bra humör och äter och sover som de ska.

 

Jag kan säga att det är ganska stor skillnad på Jacklin i början av sommaren och Jacklin idag. Hon pratar helt enormt mycket mer och bildar meningar och svänger sig med vuxna uttryck så vi blivit häpna allihopa. Kanske mest jag och pappan. För att ge några smakprov;

 

Pappan klev innanför dörren efter att ha varit ute på en löprunda. 

Jacklin: Pappa sprunge?

Pappan: Ja, jag har varit ute och sprungit.

Jacklin: Är du fettig pappa?

Pappan: Ja, jag är jättesvettig.

Jacklin: Fettig i pannan?

 

Jag har nyss vaknat och går ut i vardagsrummet.

Jacklin: Hemollan! (=god morgon) Fåve gott mamma?

 

Jag och Julian ligger på vår säng och ska vila en stund.

Jacklin: Mamma fåva litegrann. Mina å pappa baka pissa, mmmm (nickar), okej?

 

"Mina" säger hon ofta istället för "Jag", men det lär hon sig nog snart.

 

Dagen efter vi kom hem igen var det dags för Julians första vaccinationssprutor. En spruta i vardera lår. Stackarn grät en del efter andra sprutan. Min lilla kille. Det har varit några kämpiga dagar efter det, idag har nog varit värst. Han har ätit dåligt och varit mer eller mindre otröstlig. Sovit lite mer än vanligt också, åtminstone oftare. Men så nu strax innan läggdags bjöd han på sitt allra bästa humör. Superglad över att få vara uppe själv med mig och pappan (Jacklin hade lagt sig) och det var lite svalare här inne. Pappan fick ett infall att låta honom prova äta själv ur flaskan medans han satt i babysittern, och det var så jag knappt trodde mina ögon när jag såg honom sitta där och hålla i flaskan alldeles själv! Pappan filmade lite, ta en kik på klippet här nedan!

Efter matstunden fick han komma upp i pappas famn och då bröt han ut i ett lyckligt skratt och tyckte att mamma och pappa var det roligaste han sett på länge. Tack gode gud att han är tillbaka till sitt rätta jag, även om det så bara är för en liten stund.