Lillebror Julian

Vi har så smått börjat kunna andas ut, av flera anledningar. Dels är julstöket över, fast jag vet inte om det som blev av verkligen kan räknas som julfirande. Julstämningen har verkligen lyst med sin frånvaro, åtminstone för min del. Och dels börjar Julian att friskna till från sin dunderförkylning som härjat bra länge nu. Fast ska vi börja från början så började julkaoset redan med tågresan upp.

 

3-timmarsresan utan byten blev en 8,5-timmarsresa och vi anlände Ljusdal kl 00.30 på natten med helt utslagen Julian och en av trötthet och tristess överenergisk Jacklin. Vid 02 sov vi allihopa och fick för första gången på länge sova ända till 08.30 innan Jacklin klättrade ur sängen och gick in till farfar. Julian vaknade visserligen 06 och ville ha käk, men han somnade nästan på en gång igen. Tack och lov. Jag var så trött att jag nästan började gråta vid tanken på att behöva göra morgon redan då.

 

Vi kom i alla fall fram, det är huvudsaken.

 

Sedan kom förkylningen som hållit oss och Julian vaken i flera nätter nu. (Fy fabian vad jobbigt det har varit!)

 

Dagen före julafton var alla julklappar på något mystiskt sätt inhandlade, julgranen kläddes och Julian fick sin första tand.

 

Julaftonen tillbringade vi först hos Susanne med familj, där vi åt grötbrunch med i princip alla i släkten. På eftermiddagen dundrade vi vidare till Fredrik med familj och vi stannade tills det började närma sig läggdags för barnen. Väl hemma möttes vi av en blek farfar som legat i kräksjuka hela dagen. Men jippi.

 

Juldagen tog vi det lugnare än lugnast fastän vi egentligen skulle varit till mormor och morfar på middag. Julian var alldeles för sjuk. Och någonstans där i magtrakten satt vi och kände efter om vi också skulle bli kräksjuka, igen...

 

Och så var vi framme vid annandagen då, idag. Det börjar kännas bättre. Julian verkar vara piggare och alla julmåsten och ouppfyllda juldrömmar kan läggas åt sidan. Barnen har fått jättemycket julklappar som de tycker väldigt mycket om, så de är nöjda. Och någon kräksjuka har vi inte drabbats av heller, alltid något!

 

God fortsättning!