Lillebror Julian

Det är bara 10 veckor sedan jag låg där i förlossningsrummet och var alldeles omtöcknad av smärta. Det känns som att vi alltid haft Julian, han har blivit så självklar. Ibland känns det förstås helt overkligt att vi har två barn, hur gick det till? Jag som fortfarande hajar till ibland när jag tänker på att jag har en dotter på snart 3 år, "Va, har jag barn!??", liksom.

Ja, igår blev Julian alltså 10 veckor gammal. Tiden går fort men ändå sakta, svårt att förklara. Han är helt ljuvlig. Har ler väldigt mycket och är en glad liten fis. Tycker mycket om att ligga i babygymmet och kika på de roliga djuren som hänger där. Och Jacklin blir bara större och större. Hon har blivit en "Stor tjej", som hon själv säger, och är så duktig med sin lillebror. Häromdagen låg Julian i babygymmet och då satte sig Jacklin bredvid och sa med sin allra lenaste röst: "Julian? Pappa cykla jobbet. Jaaaa. Inte lessen, mamma hemma."

När Jacklin var liten bäbis tyckte jag att hon var mest lik pappan och hade svårt att tro på de som sa att hon var så otroligt lik mig. Nu när jag jämför bilderna på Julian och Jacklin ser jag att de är små miniversioner av oss. Jacklin är en mini-AK och Julian är en mini-Janne.