Lillebror Julian

Hittar schemat. Kollar i kalendern. Räknar. Grubbel grubbel. Hmmm.

 

Det KAN ju vara så att det är ett par veckor för tidigt, men det verkar inte bättre än att Julian är inne i ett utvecklingssprång igen. 

 

På dagtid är det full fart som gäller, han vill vara överallt! Krypa hit, krypa dit. Hack i häl på en. Bryta ihop i gråt för att han inte hinner med. Vill upp i famnen. Vill ner på golvet. Vad var det för ljud? Titta! Lyssna! Vråla med rösten, fan va cooooolt! 

 

Allt det där är ju alldeles bedårande, han är ju mest glad så. Men läggningarna, hoppla. Sprall-killen sprattlar och blir mest irriterad av att hållas i famnen och vaggas. Vi är tillbaka till de snabba tåhävningarna igen, för läggas ner i hans säng för att komma till ro där funkar inte jämt. 

 

Men ett matvrak är han och älskar mjukmacka med smör på. Leverpastej har han också fått prova. Gröt, mat, ersättning, allt går i. Mycket trevligt.

 

Jacklin tränar till luciafirande på förskolan, det märks tydligt. Hon går nämligen omkring och nynnar "lusse lelle" och "santa lucia". Hon är så gullig mellan utbrotten.

 

Ikväll är pappan på innebandy med polarna så jag har alltså alldeles nyss nattat barnen själv. Nu ska jag njuta av tystnaden, lugnet och av att alla leksakerna är ihopslängda i en enda hög så att snubbelrisken minskat med hur många procent som helst.