Lillebror Julian

Just nu känns det som att vi ser ljuset i tunneln. Eller nej förresten, vi badar redan i ljuset, om det är tillåtet att ropa hej innan vi är över bäcken...

 

Förkylningsvirus har härjat och haft både förfest, brakfest och efterfest med barnens immunsystem. Några eftersläntare är kvar och dricker ur slattarna, men snart drar de nog till ett annat ställe för att trycka kebab eller nåt. Feber och diverse äckligheter alltså, som alla andra, men vi kom ju faktiskt rätt lindrigt undan. Det har inte varit tal om några vaknätter och barnen har hållt humöret uppe. Och Julian slapp febern! Pappan har hittills bara haft lite ont i halsen och jag var hängig en dag, kanske nån liten temphöjning. Det är nog dagisvirus och vi fick hem det med Jacklin, därav anledningen till att hon blev sjukast. Tror jag.

 

Det är nog det enda positiva med sjukdomar, att allt känns så himla bra när det gått över!

 

Och! Att nalla av Julians D-droppar visade sig ge toppenresultat! Väck är den värsta vintermörkertröttheten och grinigheten. Det är alltså därför som Julian jämt är en sån gladfis! Då får vi vara mer ihärdiga med att ge Jacklin D-droppar också tror jag, suddar det ut lite av hennes trotssurhumör gör det ju absolut ingenting.