Lillebror Julian

Där trodde ju jag då att det var färdigt med förkylningar och sveda i halsen på ett tag, ack så jag bedrog mig. Redan kvällen efter, alltså igår kväll, upptäckte jag en blåsa på mitt vänstra pekfinger. Medans vi kollade upp fenomenet höstblåsor ploppade det upp en till i min mun. 

Natten till idag har varit ett enda långt smärtsamt försök att svälja och i morse när jag klev upp kändes det som att ena käken hade stelnat till. Det är fortfarande ganska stelt och jobbigt att gapa med en käke som inte vill va med. Och tugga sen! AJ!

Lite ont i nacken har jag också, och det kliar där blåsorna ploppar upp. De finns på händerna, fötterna och massvis i munnen och svalget. Jag misstänker att jag fått i hårbotten också, men då ska jag väl ha en jäkla otur. En (?) blåsa har satt sig på tungan precis så pass långt bak att det känns som en liten bit mat som borde sväljas ner, är det inte hopplöst så säg.

 

Men det jobbigaste är ändå att Julian också fått höstblåsor. Först dök det upp en röd blaffa på läppen, sen såg jag en i gommen på honom. Några på fotsulorna har han också, och lite feber. Lille gubben. Jag avskyr när barna är sjuka!

Just nu håller jag för allt jag är värd både mina tummar och tår att Jacklins tidigare feber och hängighet VAR höstsjukan/höstblåsor och att hon hade blåsor utan att vi märkte det. Att det på så vis redan är överstökat för hennes del. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen.

 

Det är nog lika bra att jag gör kväller nu. Att det kan bli en natt fylld av tröstande av lesset barn som har ont i munnen och är febrig bör jag nog ta för givet.