Lillebror Julian

 

Elisabet-dagen idag. Både jag, Jacklin och barnens mormor har namnsdag idag. Grattis till oss!

 

Idag har jag och barnen varit hemma och bara njutit av att vara just hemma. I går kom vi hem efter lite drygt en vecka i Hälsingland. Tågresan upp var en något traumatisk upplevelse. Är det någon gång i livet som jag önskat att jag kunnat klona mig så var det då. Tack och lov är Jacklin så stor och mogen till sättet att hon fixade att sitta bredvid en främmande tjej nästan hela vägen galant. Julian är en hoppa-studsa-och-skruva-på-sig-helst-ner-till-golvet-å-krypa-kille just nu. Och vem kan lugnt somna i mammas famn som vanligt med en massa stickande lampor i ögonen och folk som babblar? Två sömnpass på 10 minuter vardera blev det, inte mycket alls för en kille som brukar sova 1-2 timmar per pass.

 

Vi kom i alla fall fram i ett stycke, och ja, det hade kunnat vara värre, men resan tillbaka hem till Stockholm en vecka senare gruvade jag mig för redan innan vi var framme i Ljusdal. En sak är då säker, det kommer dröja LÄNGE innan jag sätter mig på ett tåg uppöver igen när jag är själv med båda barnen.

 

En sån tur att barnen har världens bästa farfar! Han skjutsade oss hela vägen hem för att jag skulle slippa tågresan! Åka bil gick hur bra som helst, Julian sov i princip hela vägen och Jacklin är numera min stora idol. Inte en enda gång somnade hon och lekte på väldigt bra med sina grejer som hon hade med sig i sin rygga. Och var vid gott mod hela vägen. Själv höll jag till exempel på att storkna av tristess flera gånger.

 

Nästa gång vi tuffar hemåt urskogarna blir till jul och då åker vi allihopa, thank god.