Lillebror Julian

Klockan är 06.05 och jag har varit vaken i ungefär två timmar redan.

 

Idag blir Julian 24 veckor gammal, och han är i ett ganska gnälligt och otåligt tillstånd. Först anklagade jag vaccinationssprutorna men det gick nog faktiskt över efter 3 dagar som BVC-sköterskan sa. Då var det ynklighet OCH gnällighet och otålighet. Ynkligheten har försvunnit, men det andra finns kvar. Han kräver lite mer än att sitta i babysitter och glo eller ligga i babygymmet och sprattla. Han vill lära sig krypa nu, och han vill ha leksaken som ligger precis utanför hans räckhåll. Lite svårt att komma till ro också så de senaste dagarnas snabba tåhävningar, som är det enda sättet att vagga honom till sömns, har gett mig svår träningsvärk. Positivt på sitt sätt i och för sig.

 

Av någon anledning googlade jag lite på utvecklingssprång och bland de första träffarna jag fick upp var blogginlägg där desperata mammor gjort likadant som mig, googlat på vad som är "fel" på deras barn, på gränsen till 24 veckor gamla! Vi har varit med om det här en gång tidigare, Jacklin hade ett konstant utvecklingssprång under hela det första året! Så vi vet ju att det inte är något fel på Julian, eller oss som inte verkar kunna tillfredsställa hans behov just nu. Han håller på att bli stor, och jag är så spänd på att få veta vad han lärt sig den här gången. Krypet kanske äntligen lossnar? Spännande!

 

Att han vill göra morgon och upp och härja redan klockan 04 är tydligen också en gemensam grej som Julian har med de andra bloggbarnen. Och för att härda ut och inte domna bort totalt i trötthet så går jag och lägger mig samtidigt som jag nattar Jacklin, vid 19.

 

God morgon.