Lillebror Julian

Ikväll ska jag gå på mitt allra första föräldramöte. Lite nervöst, men framförallt ångestfyllt, jag känner mig gammal! När blev jag så gammal att jag får gå på föräldramöten? Herregud. Känner mig 20 år äldre idag än igår bara jag tänker på det.

Ja jo, vi har två barn, varav den ena har gått på förskola i lite mer än ett år och den andra håller på och kravlar på golvet i jakten på kunskapen att krypa, men föräldramöte? Det är nästan på gränsen för vad jag kan ta in nu. När jag var barn och var tvungen att hänga med på föräldramöte så var alla mammor och pappor mer eller mindre gråhåriga och hade rynkor i ansiktet. Det är i alla fall så jag minns det.

Snart fyller jag 31, men jag är långt ifrån gråhårig och rynkig.

Stressen och sömnbristen har gått bananas med mina hormoner så jag har fått världens utbrott av tonårsfinnar i ansiktet. Jag skäms ihjäl! Men det var likadant när Jacklin var runt halvåret om jag tänker efter, och det gick ju faktiskt över.

 

Nu i helgen är vi bjudna på 50-årskalas hos min farbror i Södertälje, och jag ska stanna kvar på kvällen medans pappan åker hem med barnen när det närmar sig läggdags för dem. Jag ska sova på hotell minsann! Dela rum med syster Katarina, samma hotell som syster Susanne med familj och min mamma och pappa. Rena rama släktträffen! Att få visa upp mina fina barn för allihopa ska bli så roligt, det känns som evigheter sedan vi sågs sist. Kanske har Julian lärt sig krypa tills dess.

 

Nu måste jag smörja med krämer och ha mig, och fundera ut hur jag på bästa sätt döljer cappricciosa-utbrottet i ansiktet. Föräldramöte ikväll som sagt. Pirr pirr!