Lillebror Julian

I helgen var jag på 50-årsfest. Barnen stannade hemma med pappan, det var bäst så. Jubilaren bor i Södertälje och dit är det en bit att åka, och med ombyggnationerna eller vad det är så skulle det bli så många byten och lång restid. Synkar dåligt med småbarn tyckte vi. 

 

Jag åkte alltså själv och hade väldigt kul. Var förstås lite besviken över att jag inte hade barnen med mig så att alla fick träffa dem, men samtidigt så har inte småbarn på fest att göra enligt mig. Speciellt inte när det är alkohol med i bilden.

 

Närmare 00-slaget sa vi hej då till kalaset och traskade till hotellet för att sova. Och kunde jag sova då? Nej. Vred och vände på mig hela natten som det kändes. Hade sagt till syster Katarina att om hon fick för sig att vakna vid 7 så fick hon absolut inte peta på mig för att kolla om jag var vaken. 8.15 satt jag själv och chattade med pappan och Katarina var den som sov. Kanske inte helt oväntat. Hotellfrukosten var fantastisk, och att sitta och äta frukost tillsammans med lillasyster, mamma och pappa var hur kul som helst.

 

Det var planerat att mamma och pappa skulle komma och hälsa på en sväng hemma hos oss innan de åkte vidare mot Järvsö, och eftersom Yvonne och min farmor åkte i samma bil hängde de också med. Själv åkte jag med Katarina. Susanne, Tomas och Joel, som sovit på ett annat hotell, var redan här när vi kom. Jacklin hade väldigt skoj med släktingarna och blev lite ledsen när de plötsligt skulle åka allihop på en gång. 

 

Men snart ses vi igen! Den 12:e nov åker jag och barnen upp till Hälsingland! Då kanske det är snö ute, och Julian har garanterat börjat krypa! Förhoppningsvis...för i dagsläget står han nästan hela tiden på alla fyra, i krypställning, och gungar fram och tillbaka. Ibland gungar han till knäna så att de knuffas framåt, och han börjar förstå att på så sätt kommer han närmare leksaken som han så gärna vill ha med inte når.