Lillebror Julian

Låt mig beskriva hur det har varit de senaste dagarna och nätterna. Det blir en lång och ingående beskrivning om hur mycket Julian kräver just nu, hur han liksom hellre vill sova små korta stunder och ofta, hur tiden när Julian sover utnyttjats till max för att middagen ska vara klar när Jacklin kommer hem, pyjamasar som handtvättats för att de blivit nerkräkta ytterligare en gång, liksom mina egna kläder. Icke att förglömma alla de regniga promenaderna för att komma utanför dessa väggar, i lagom tid innan det är dags att hämta Jacklin på förskolan, med förhoppning om att han ska sova lite längre än 20 minuter. Besvikelsen och uppgivenheten när jag upptäcker att han ligger och blinkar med sina stjärnögon efter 20 minuter exakt och jag ser på klockan att jag gått hemifrån i det tidigaste laget så att jag får strosa runt med vagnen lite överallt och ingenstans i nästan en timme för att det är mindre energikrävande än att gå hem och klä av för att sedan klä på och gå ut igen. Han är lugnare i vagnen. Och nätterna fylls av uppstigning för att stoppa i nappen som ramlat ur och iväg, ledsen Jacklin som drömt mardrömmar och väcker Julian med sin gråt så att jag får börja om från början med dem båda två. Matning. Fantasier om att få sova i hela 9 timmar om jag går och lägger mig vid 19.30, och ganska snabbt inser att det är bara att glömma. Godmorgon klockan 04 i vanlig ordning, och idag när Jacklin är hemma från förskolan vaknade hon samtidigt som sin lillebror och började dagen med att släpa ut täcket till soffan och gnälla över att jag tänt lampor för hon "är trött".

 

Men jag orkar nog inte det idag. Jag lägger en extra skopa kaffe i bryggen och hoppas att det ger mig den energi som jag behöver för att hålla barnen i schack idag. Ikväll kommer pappan hem. Vid 19 är han säkert hemma, och då sover jag garanterat.