Lillebror Julian

Fredag och Jacklin är ledig från förskolan. Självklart var det inbokat för vaccination för Julian just idag, men det gick ju hur bra som helst att ha Jacklin med dit. Hon åkte rutschkana som ett proffs där i väntrummet, och var väl informerad om vad vi skulle dit och göra, så när BVC-sköterskan skulle gå och plocka fram sprutorna sa hon till Julian: Ingen fara Julian, det går bra.

 

Hon är så lillgammal, ja härlig är hon! Världens finaste stora lilla tjej!

 

Inte ett knyst vid den första sprutan, men den andra var lika hemsk som förra gången. Stackars Julian grät länge och väl, inte ens nappen tröstade ordentligt. Men när han fick stå upp i min famn och blänga ilsket på tanten som nyss nypt honom så i benet verkade det som att han kände sig lite bättre. 

 

Vi mätte och vägde också. 8,5 kg, 69, 5 cm lång och 45 cm runt huvudet. Han följer kurvorna exemplariskt och BVC-sköterskan sa att hon aldrig sett en så perfekt tillväxtkurva någongång.

 

Nu är vi hemma och försöker underhålla oss så gott vi kan. Det dräller av kritor, pennor och färgglada papper på bordet. Jag och Jacklin har övat på att rita gubbar. Här är resultatet:

 

  Jag ritade den bruna ringen för att hjälpa Jacklin på traven, men resten har hon ritat dit alldeles själv!