Lillebror Julian

Vi sitter och tittar på Pippi Långstrump, alla avsnitt i en film. Klockan 15 hämtade vi Jacklin på förskolan efter att vi gått en lite längre och snabb promenad så jag var alldeles svettig när vi kom fram till förskolan. Julian är förkyld och ganska hostig. Fast konstigt vore det väl annars, det är ju höst nu och då brukar väl alla barn vara förkylda.

Pappan jobbar till 17 och just idag ska vi äta köttbullar, sås och potatis till middag. Julian har precis ätit, den hemlagade maten jag fick för mig att göra idag. 

Det blev en blandning av quorn, potatis, morötter, ärtor, broccoli, basilika, lök, persilja, grädde, tomatpuré och rapsolja. Han är en matfrisk gosse och det här åt han med lika god aptit som allting annat. Igår kväll provade vi ge honom gröt till kvällen istället för ersättningen, och det gick i det med. Men det betydde ju inte att han skulle sova hela natten inte, nännemän. Han vaknade tidigare för att äta till och med och låg vaken mellan 3 och 4. Kanske det blev lite mycket för magen att smälla i sig en portion gröt så där som sista mål, eller vad vet jag. Han är ju som sagt förkyld också.

 

Idag har vi för en gångs skull haft tvättstugan själva, jag och Julian. Vi brukar boka in kvällstider annars. Att ha honom hängandes på armen funkar när man ska få ner tvättkorgen och all tvätt, och lasta in i maskinerna, men vid hängning och inlastning i torktumlaren så är det praktiskt att ha honom sittandes i babysittern. Vi gjorde på samma sätt när Jacklin var liten.

 

Jacklin har varit stygg idag på förskolan, bland annat har de tagit ifrån henne nöjet att sitta och måla med tuschpennor, för hon ritar på fingrarna hela tiden. Och så sa hennes kompisar att hon klippt sig i håret med en sax! Ajjabajja! Vi ska ha utvärderingssamtal nästa vecka så då kommer väl allt fram, om det är nåt mer som har hänt. Har hittills bara fått höra att hon är så himla duktig, att hennes språk utvecklats jättemycket och att hon hittat sin plats i gruppen. Hon vågar ta för sig och visar framfötterna. Och har blivit modig! Och klarar mycket själv. Lärarna säger att de hela tiden får påminna sig om att hon inte är 3 år ens, hon är nämligen ganska lång och så stor i sina kunskaper. Kul!

 

På väg hem från förskolan handlade vi lite i butiken här nedanför, Jacklin fick bära en vara till kassan och utbrister: Oj vad den är tung! Jag måste hålla så här, det går bättre. Nu går vi till kassan och väntar på vår tur. Att betala.

Min haka låg nere vid golvet någonstans. Såna här avancerade meningar kommer hon med hela tiden nu, WOW!

 

Nu skriker Julian efter mig, och Jacklin vill krypa upp och sätta sig i mitt knä.

 

Tillbaka till mammarollen.