Lillebror Julian

Andra dagen i rad som Jacklin har feber och är hemma från förskolan. Ju äldre hon blir, desto bättre tacklar hon att bli lite krasslig, otroligt egentligen. Inget gnäll, inget bärande, inget pjåsk. Men det är klart att hon måste få skämmas bort lite när hon känner sig dålig. Hostan däremot är hemsk. Nästan så jag börjar fundera på om hon lider av förkylningsastma, men det har man väl dygnet runt i så fall, inte bara när man ligger ner och ska sova?

 

Förkylning med kraftig hosta är en dålig kombination med syskon som delar rum. Inte för att Julian vaknat av det ännu, men det känns som att det är bara en tidsfråga. 

 

Så här ser nätterna ut nu. Antingen nattas Julian först och då leker vi lite stillsamt med Jacklin ute i vardagsrummet. Sedan nattas hon under tystnad, ingen bokläsning, ingen sång, ingenting, för att Julian inte ska vakna. Jacklin brukar kunna vara tyst och somnar rätt fort.

Annars finns också möjligheten att båda barnen nattas samtidigt. Julian får sin flaska ersättning medan Jacklin ligger i sin säng och försöker somna. Ofta är det Jacklin som somnar först, ensam i sin säng, och Julian ligger och fnissar och leker en stund till innan han tvingas somna i famnen (funkar bara för mamman) eller hinner tröttna på leken och somnar själv i sin säng (funkar bara för pappan). 

Under natten vaknar Jacklin och lägger sig i vår säng. Jag eller pappan hoppar över och sover i Jacklins säng.

 

Ett enda stort omysigt meck alltså.

 

Så idag, mellan feberattacker, nattningar och matningar har jag hivat över Julians säng till vårt rum igen. Jacklin jublade. Faktiskt jag med. Nu kan vi äntligen läsa godnattsaga i hennes säng igen, och alla leksakerna är till hennes förfogande fastän Julian gått och lagt sig.

 

Drömmer om när båda barnen har ett varsitt rum, det är det ultimata.