Lillebror Julian

3-årskontrollen var det ja. Den gick ju hur bra som helst, vi hade inte väntat oss något annat heller. Att hon i början viskade det tystaste hon kunde när BVC-tanten frågade något är helt normalt. Vem blir inte lite spak när en konstig tant ställer jättekonstiga frågor och ställer JA och NEJ frågor när talet ska kontrolleras? Jacklin tittade på mig med frågande blick flera gånger. Och jag kände för att skaka på huvudet som att hålla med henne att tanten var lite knäpp, men det kunde jag ju förstås inte göra. 

Men det är inte första gången en "främmande" människa inte har riktig koll på hur man pratar med min superspeciella och smarta dotter. Man behöver inte prata med henne som till ett barn, bara man är tydlig med vad det är man vill få fram. Hon kan inte veta vad du vill om du tänker en sak och säger en annan.

 

Som till exempel: Vad kan man göra med en boll?
Det finns ju liksom inte bara ett rätt svar på det. Du kan spela med den, rulla, kasta, passa, leka, sparka.

 

Eller: Vad kan man ha på fötterna?

Jacklin benämner inte skor bara som skor, utan delar in dem i olika kategorier också; sandaler, tofflor, klackskor, träningsskor. 

 

Kanske är det så att hon ligger lite i förväg på just det, ordförståelse och kategorisering. 

 

Vid 3-årskontrollen brukar barnet få rita en gubbe, men där gick det inte lika bra. Men om någon skulle säga till dig; Kan du rita en rund ring? Eller flera ringar, vad du vill. På det här pappret kanske, eller nej du får ett nytt papper. Här är pennan. 

 

Skulle du fatta att du skulle rita en gubbe då?

 

Nä, trodde väl det.