Lillebror Julian

Vilken helg vi har varit med om!

I fredags kom barnens moster Susanne och kusin Joel på besök. Jag och barnen åkte in till centralen och mötte dem vid tåget. Det var ett kärt återseende för vi har inte setts sedan i julas.

Lek, stim, härj, och så var det lördag. På lördagen var det bestämt att jag och pappan skulle ta in på hotell och sova borta en natt medans Susanne och Joel passade barnen. 

Nervösknip i magen, en och annan dåligt-samvete-tår och tafatthet när vi plötsligt var bara Anna-Karin och Janne. Bara vi. Inga barn.

 

Vi hade bokat in oss på Radisson Blu Strand Hotell, vid Nybrokajen. Ett superiorrum med utsikt över hamnen. Efter en varsin french hotdog och coca cola checkade vi in, närapå prick 14.00. 

Vi fick veta att rummet hade blivit uppgraderat till en svit. Tackar tackar ja!

 

Och vilket rum sen! En gigantisk dubbelsäng med ett helt berg av kuddar. Vardagsrum med soffa och skrivbord och sånt. Platt-teve i både sovrummet och vardagsrummet. Superfin utsikt över vattnet. Badrum med golvvärme och badkar.

 

 

 

Det första vi gjorde var att öppna en flaska bubbel och hoppade i plurret. Badkaret alltså. 

 

Efter att ha softat i den supermjuka och fluffiga sängen en bra stund, tittat på Christer Sandelin på tv, sippat på vin och ätit geléhallon som var vår VIP-gåva...

 

 

 

 

 

 

 

...gjorde vi oss i ordning för att inmundiga middag på Fridays.

 

Förrätt - Chili och limeindränkta svingoda chickenwings.

Varmrätt - Burgare såklart.

Efterrätt - Glassdrinkar.

 

Mätt var bara förnamnet! En promenad gjorde gott, vi satte oss vid en bänk vid hamnen mittemot hotellet och försökte räkna ut vilket som var vårat rum och hittade det till slut. Fjärde våningen, i torndelen, tre upplysta fönster. Precis under den fläskiga balkongen.

 

 

Vi somnade runt 21. Trötta småbarnsföräldrar va? Men inte kunde jag sova bra för det. Kuddarna var för mjuka, täcket för varmt. Madrassen var för mjuk. Andra gäster hördes. Jag kunde bara inte slappna av! Jag tittade på klockan flera gånger och tänkte: Undrar om Julian är vaken nu. Hoppas Jacklin sover gott.

 

Hotellfrukosten var efterlängtad och supergod! Men när jag befann mig på den sidan dygnet då jag skulle åka hem till mina fina barn igen kände jag bara ett stort hål i magen och jag visste att det inte skulle fyllas förrän jag var hemma igen. Mentalt var jag redan halvvägs hemma. Efter en promenad i Kungsträdgården och lite snabb shopping åkte vi därför hemåt och möttes i dörren av...

 

...total tystnad. De var ute någonstans, så vi pysslade på med packningen och disk, men till slut kom de hem igen. 

 

KRAMKALAS!!

 

Härligt att få komma bort lite och känna distans till allting. Jag och Janne är inte direkt bortskämda med ensamtid med varann, och jag ångrar inte en sekund att vi åkte iväg, men jag trivs nog bäst hemma ändå. Hönsmamman.