Världens härligaste tjej
Pappan har alldeles nyss kommit ut från Jacklins rum efter att ha nattat henne. Innan vi sa god natt sa jag till henne att imorgon väcker vi henne med att sjunga Ja må hon leva och ger henne present.
Sitter och läser blogginläggen från Jackiebloggen om förlossningen jag genomled för exakt 3 år sedan, och minns. Jag har hunnit glömma mycket märker jag, så jag är väldigt glad över att jag skrivit ner allting så att jag kan liksom färdas tillbaka i tiden och uppleva det igen.
För exakt 3 år sedan hade ryggbedövningen precis kickat in, och efter att redan ha avverkat 16 timmar med värkar var det en efterlängtad bortdomnande känsla. Jag anade aldrig då att det skulle dröja nästan 10 timmar till innan vår härliga tjej fick skåda dagens ljus.
Kommentarer
Trackback
