Lillebror Julian

Relativt nyss hemkomna från Hälsingevistelsen och jag är lagomt mör i kroppen fastän tåget kom i tid och gick enligt tidtabell hela vägen. Mest mentalt trött skulle jag tro, det är jobbigt att bo uppi annat folk i flera veckor och under tiden dras med sjukdomar och den vanliga jul- och nyårshysterin. Nu andas jag UT! Det är superduperskönt att vara hemma igen. Pappan var i och för sig bara hem som hastigast för att komplettera sin packning och drog vidare till Husqvarna i jobbet, men två dagar allena med mina underbara kids är ju inte hela världen. Vi ska riva ner allt julpynt och spela musik och titta på Pippi Långstrump och leka med nya leksaker, och jaga varandra i kryplekar och förmodligen bara mysa runt i pyjamas i dagarna två. Vattenkrig kan också bli aktuellt, barna måste ju badas och då kan vi passa på att lattja. 

Inatt fick vi ge Jacklin Alvedon för hon badade i febersvett och hade frossa natten till idag, så hon har också blivit sjuk nu. Attsingen, men det är inte helt oväntat med tanke på att både jag och Julian är inne på vår andra vecka i sjukan.

 

 

Julian har lärt sig vinka och fick idag sin andra tand. Han kan även göra ett slags visselljud med munnen och säger AM till mig och ABB till pappan. FOFF vet vi inte vad det betyder.

 

 

Jag: Vad har man inne i huvet? Innanför skallbenet?

Jacklin: Knäck!

 

 

Jag: Åh vad jag är trött!

Jacklin: Det är ingen fara, vi är snart hemma.