Lillebror Julian

Den här dagen känns magisk! Solen strålade starkt igenom persinnerna när jag slog upp ögonen i morse. Då satt Julian i sin säng och lekte nöjt med sina strumpor. Han hade ju upptäckt att det var bilar på dem. Bilar är det bästa han vet, brummar och kör med dem, detsamma med strumporna nu då. Söt. 

 

Äckelpäckelvarning här för kräsmagade.

För första gången på länge var hans bajsblöja inte en gigantisk överjäst sak utan helt normal. Kanske att senaste tidens "magtrubbel" berott på att hans fjärde tand varit på väg och nu trängt fram litelitelite. Kanske beror det också på att jag försökt proppa i honom stoppande mat och det börjar äntligen ge effekt.

 

Sen satte han i sig en jätteportion gröt till frukost, också länge sen sist. Han har varit lite småpetig med maten, antagligen pga den där tanden.

 

Idag är det våffeldagen och vi ska såklart käka våfflor med Jacklin och de andra barnen på förskolan idag. Till och med pappan ska försöka hinna dit. Jag vet inte om vi häler sitta ute, för det är ganska kallt trots att solen skiner. Förra årets våffeldag var det stekhett ute, jag hade kortärmat och mina fodrade stövlar som jag hade på mig var alldeles för varma. Våfflorna var kalla, sega och smaklösa. Grädden för hårt vispad och sylten rann. Då hade jag Julian i magen och hade ganska precis en månad kvar till förlossningen.

 

Idag klarar den bäbisen att ställa sig upp utan att hålla i sig i nåt och kan vika av och svänga när han går. Och förstår att en bil på en strumpa också är en bil. Jag kan knappt fatta det.