Lillebror Julian

 

Och där fick pappans förstärkare en omgång av små tjocka bäbisfingrar. De är starka de där nyporna, tro inget annat. Varken jag eller pappan hade en aning om att det gick att dra loss volymvredet eller vad det heter, men nu vet vi. Vi vet också att det går att sätta tillbaka igen, men hur bra det sitter nu jämfört med innan, det vet bara Julian.

 

Rent generellt är Julian som en Duracellkanin nuförtiden. Hyper. Jämt! Och gnällig. Ska man tjuvkika i utvecklingsschemat så har det sista språnget inte riktigt gått över ännu, kanske till och med att det sista åskovädret passerar över oss i detta nu.

 

Men vi struntar i det nu. Jag har läst någonstans att bara för att barnen passerar 1 års ålder så slutar inte utvecklingssprången. Bla. ska det komma ett vid 13 månaders ålder, ett vid 18 månader och nåt till.

 

Det är väl så resten av livet kanske, man går igenom olika faser då man är mer irritabel än annars men det går över. Faktiskt låter det helt troligt. Jag som hade en fruktansvärd pubertet och tonår vet att utvecklingssprången kan hålla i sig mer än ett par veckor.

 

Det är väl bara att vänja sig...